Ädelbeckasin (Gallinago nobilis) är en sydamerikansk bergslevande beckasin.
Ädelbeckasinen är en 30-32,5 centimeter lång fågel, likt andra beckasiner med kraftig kropp, lång rak näbb, och korta ben. Ovansida, huvud och hals är streckade och mönstrade med mörkbrunt och beige, och guldfärgade kanter på fjädrarna formar distinkta linjer nerför ryggen. Buken är vit med brun bandning på flankerna. Benen är grågröna.
Liknande andinsk beckasin som förekommer i ädelbeckasinens utbredningsområde har bredare vingar, bandad buk och mörk ovansida. Wilsonbeckasin och sydamerikansk beckasin kan förekomma som förbipasserade flyttfåglar, men dessa är mindre, har spetsigare vingar och en vit vingbakkant.
Ädelbeckasinen förekommer i höglänta våtmarker mellan 2.700 och 4.200 meters höjd. Den uppträder ensam eller i par, men är mycket svår att få syn på när den står stilla i sin kamouflerande dräkt. Fågeln födosöker genom att trycka ner sin långa näbb ner i gyttjan på jakt efter insekter och maskar. Den häckar från mars till juli.
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av jakt och habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför ädelbeckasinen som nära hotad (NT). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ovanlig till ganska vanligt förekommande.
