Mörk vitnäsa (Cercopithecus nictitans) är en primat i släktet markattor som förekommer i västra centrala Afrika.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Fr
FrugivoreGr
GranivoreVä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ar
ArborealZo
ZoochoryKl
KlättraTe
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolygyniPo
Polygama djurPolygami, eller månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas f...
So
SocialIn
Inte en migrantG
börjar medMed undantag av huvudet har arten en grå pälsfärg. Själva huvudet är mörkgrå med en vit fläck av korta hår på näsan som gav djuret sitt namn. Med en kroppslängd mellan 40 och 70 cm samt en svanslängd upp till 102 cm är mörk vitnäsa en av de större markattorna. Den genomsnittliga vikten ligger vid 6,6 kg (hannar) respektive 4,2 kg (honor) och går i sällsynta fall upp till 12 kg.
Arten förekommer i två från varandra skilda områden i västra och centrala Afrika. Den första regionen ligger i Liberia samt Elfenbenskusten och den andra sträcker sig från Nigeria till Centralafrikanska republiken samt Kongo-Kinshasa. Mörk vitnäsa lever även på ön Bioko. Individerna vistas i skogar, ofta nära floder eller i områden som översvämmas tidvis men mera sällan i träskmarker.
Individerna är aktiva på dagen och vistas främst på träd. Liksom andra markattor bildar de flockar som består av en hanne, några honor och deras ungar. Gruppens storlek varierar mellan 15 och 40 individer. Flockens medlemmar kommunicerar med olika läten och kroppsspråk, till exempel för att varna före fiender. Födan utgörs huvudsakligen av frukter och frön men de äter även blad och insekter.
Arten hotas främst i västra delen av utbredningsområdet och på Bioko genom skogsavverkningar och jakt. Den östra populationen är jämförelsevis stabilt och därför listas hela arten av IUCN som livskraftig (least concern).