Asiatisk blåvaktel (Synoicus chinensis) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.
Asiatisk blåvaktel är cirka 13–20 centimeter lång. Tuppen ståtar med blyertsgrå och kastanjebrun fjäderdräkt med en svartvit haklapp. Honan är oansenligt tecknad i ljust beige och gulbrunt med vattrat bröst och kroppssidor. Kycklingarna är brun- och svartfläckiga. Ungfåglarna liknar hönan.
Den förekommer i orientaliska- och australiska regionen i Indien, Sri Lanka, Sydostasien, sydöstra Kina, Australien och öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Det finns en mängd urskiljbara populationer och man brukar dela upp den i ett tiotal underarter:
Underarterna novaeguineae och papuensis inkluderas ofta i lepidus.
Hönan formar ett grunt bo och värper 6-10 olivgröna/begiebruna ägg, första kullen kan vara mindre. Många hönor lägger ett ägg varje dag och ruvningen varar i cirka 16 dygn. Kycklingarna pickar själva så snart de kan gå och följa hönan.
Asiatisk blåvaktel förekommer som burfågel.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
