Tamiasciurus mearnsi är en däggdjursart som först beskrevs av Townsend 1897. Tamiasciurus mearnsi ingår i släktet Tamiasciurus och familjen ekorrar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Dagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Växtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Te
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
M
börjar medPälsen på ovansidan kan vara brun, ockrafärgad eller olivfärgad, medan buksidan är vit. På sommaren har djuren en svart längsstimma på gränsen mellan buksidans och ryggsidans färger. Öronen har små pälstofsar i soetsarna. Arten är en medelstor ekorre, med en medelkroppslängd på 20 cm, ej inräknat svansen på i snitt 10 cm. Vikten är omkring 200 g.
Denna ekorre förekommer i ett litet område i bergskedjan Sierra de San Pedro Mártir, belägen på norra delen av halvön Baja California (Mexiko).
Utbredningsområdet ligger 2 100 till 2 400 meter över havet. Arten lever i skogar med tallar och ädelgranar.
Födan består framför allt av barrträdsfrön och svamp, men kan även bestå av knoppar, löv, björnbär och fågelägg.
Arten får troligen två kullar med 4 till 7 ungar per år, den första kullen i juni. De stannar hos föräldrarna större delen av sitt första levadsår.
IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad, och populationen minskar. Främsta hoten är habitatförlust till följd av skogsavvekning, betestryck från tamboskap och skogsbränder samt konkurrens från den under 1940-talet införda grå ekorren (Sciurus carolinensis).
