Mustaschfnittertrasten är en medelstor (21-24 cm), sandbrun fnittertrast. På huvudet syns vanligen svart hjässa, svartstreck bakom ögat och en svart bred mustaschfläck på vitaktigt ansikte. Handpennorna är gråkantade, handtäckarna svartaktiga. På tertialerna och stjärten syns svarta subterminala band. Den rätt kraftiga näbben är blek, likaså ögat.
Östliga fåglar (cineraceiceps, se nedan) har istället matt gråbrun hjässa istället för svart, varmare och mörkare ovansida, mattare kastanjefärgat ögonbrynsstreck och örontäckare utan svart streck bakom ögat samt blekt vinfärgad snarare än beigevit på strupe och bröst.
Mustaschfnittertrast delas normalt in i tre underarter med följande utbredning:
Sedan 2016 urskiljer Birdlife International underarten cinereiceps som den egna arten "östlig mustaschfnittertrast".
Mustaschfnittertrasten hittas i städsegrön skog, blandskog, övergiven odlingsmark, ungskog, bambu samt busk- och gräsmarker, ibland även nära byar. I Kina påträffas den från 200 till 1750 mters höjd, i Burma 1220-2500 och i Indien 1280-1830. Fågeln födosöker huvudsakligen på marken efter små skalbaggar och andra insekter, men även bär, frön och små frukter. Under häckningstid ses den i par, annars i små grupper, i Kina ofta med kinesisk sångfnittertrast. Arten är stannfågel.
Häckningen sker från mars till oktober. Det skålformade boet av löv, mossa, gräs, kvistar och rötter är kompakt men rätt slarvigt byggt. Det placeras i en buske eller bambuklyka, vari fågeln lägger två till fyra ägg. Boparasitsim från berghökgök har noterats i Indien.
IUCN hotkategoriserar underartsgrupperna (eller arterna) var för sig. Båda anses minska i antal till följd av habitatförlust och fragmentering, dock inte så kraftigt att de anses som hotade. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dem båda därför som livskraftiga.
