Maorisolfjäderstjärt (Rhipidura fuliginosa) är en fågel i familjen solfjäderstjärtar inom ordningen tättingar. IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Maorisolfjäderstjärtar är en av de få inhemska fågelarterna på Nya Zeeland som anpassat sig till människan. Det är en av de vanligaste och spridda fåglarna på Nya Zeelands fastland.
Maorisolfjäderstjärtens rygg är mörkgrå eller gråbrun och bröstet samt magen är gul/orangefärgad med en svart horisontellt rand över bröstet under den vita halsen. Fågeln har vita fläckar ovanför ögonen och beroende på underart helvita stjärtfjädrar eller stjärtfjädrar med vita ytterkanter.
Fågeln är 16 cm lång varav halva kroppslängden består av stjärtfjädrarna. De yttre stjärtfjädrarna är ljusa och de inre mörkfärgade vilket kan observeras när fågeln fäller ut sina stjärtfjädrar som en solfjäder. Vissa underarter har mörkare fjäderdräkt, en svart morf, som utgör 4% av maorisolfjäderstjärtarna på Sydön och mindre än 1% på Nordön men förekommer inte alls på Chathamöarna. Den svarta morfen är helt mörk och saknar vita markeringar förutom en vit fläck bakom ögonen.
Juvenila fåglar liknar adulta fåglar men har en mer brunfärgad kropp och saknar tydliga färgmarkeringar.
Maorisolfjäderstärten ursprungliga habitat är gles skog och buskskog men återfinns numera även på platser som används eller bebos av människor som parker, odlingar och trädgårdar. Fågeln lever från havsnivå upp till snögränsen.
Maorisolfjäderstjärten har en bred variation av små insektsarter som födokälla. Fågeln använder sig av sina breda stjärtfjädrar för att snabbt kunna manövrera sig i luften när den jagar insekter. Ibland hänger de uppochned i grenar för att komma åt insekter på undersidan av blad och löv. De letar sällan föda på marken.
Maorisolfjäderstjärten använder sig av tre metoder för att fånga insekter.
