Arten är mycket nära släkt med tretåig mås (Rissa tridactyla) och liksom denna en liten, långvingad mås med korta ben och grå vingar med vingspetsarna doppade i svart. Beringmåsen är dock något mindre (35–39 centimeter i kroppslängd) och har större, rundare huvud och kortare näbb.

Det mest karakteristiska är de röda benen och fötterna – tretåig mås har svarta ben. Vidare är vingovansidan mörkare hos vuxen fågel och saknar den trefärgade effekten tretåiga måsens blekare handpennor ger. Även vingundersidan är grå, istället för vit.

Ungfågeln skiljer sig tydligare från motsvarande dräkt hos tretåig mås. Beringmåsen saknar dennas svarta band på stjärten och den svarta "W"-teckningen över vingarna, och är på så sätt mycket mer lik den adulta fågeln.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Nordamerika, Asien

Länder

Kanada, USA, Ryssland

Biogeografiska områden

Nearktiska regionen, Palearktiska regionen

Nästan hela världspopulationen häckar på öar i Berings sund, på Pribiloföarna, Bogosloföarna och Buldiröarna i USA samt Kommendörsöarna i Ryssland. Mindre kolonier har även hittats under 1990-tal och 2000-tal i Aleuterna på öarna Unalga, Koniuji, Amak och Chagulak. Den övervintrar i norra Stilla havet.

Biom

Neritisk zon

Pelagial

Kust

Marin

Beringmås

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Mapa_Rissa_brevirostris.png

Public Domain Dedication (CC0)

Vanor och livsstil

Arten häckar i kolonier på klipphyllor, vanligtvis högre klippor och smalare avsatser än tretåig mås. Den anländer till häckningskolonierna i april och lämnar i september.

Arten födosöker främst nattetid över öppet hav efter fiskyngel från bland annat alaska pollock (Theragra chalcogramma), men även bläckfisk och andra marina ryggradslösa djur.

Livsstil

Terrestrisk, Samlade,

Säsongsmässigt beteende

Migrerar

Fågelläte

Red-legged Kittiwake (Rissa brevirostris)

Befolkningsutveckling

Minskar

BEFOLKNINGSSTATUS

Sårbar

ne dd lc nt vu en cr ew ex

Befolkning

Befolkningsantal

Beringmåsen har för ett så begränsat utbredningsområde en relativt stor världspopulation. Den har dock fram tills nyligen minskat relativt kraftigt i antal, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som sårbar (VU). Denna minskning verkar dock ha planat ut så att beståndet idag kan anses stabilt. Världspopulationen uppskattades 2013 till knappt 280.000 vuxna individer, varav över 82% tros häcka på Pribiloföarna.