Vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus) är en buskskvätta i familjen flugsnappare med omstridd systematik. Arten häckar i tempererade delar av Asien, men även i nordöstra Europa till östra Ukraina. I Sverige är den en tillfällig gäst, dock med få säkra fynd på grund av artens likhet med östligare amurbuskskvättan.
Vitgumpad buskskvättan är en 11,5–13 centimeter lång fågel, med svart huvud, mörk vingovansida, orangerött bröst och vit fläck på sidan av halsen hos hanen, mattare färger hos honan. Den är mycket lik svarthakad buskskvätta (S. torquatus) som den tidigare behandlades som underart till, men har större halsfläck, mindre utbrett rött på bröstet och övergumpen ostreckad beige (vit i sliten dräkt). Honan har vitare strupe. Vissa underarter har även vitt på basen av stjärtfjädrarna, hos hemprichii så omfattande att den liknar stjärten hos en stenskvätta.
Amurbuskskvättan, fram tills nyligen behandlades som en del av vitgumpad buskskvätta, är mycket lik men skiljer sig i några små avseenden. Den har något kraftigare näbb och längre stjärt. Hanen har mer rostfärgad undersida och övergump samt svartare ovansida. I höstdräkt är hanen i genomsnitt mörkare och mer rosttonad. Studier av flyttande fåglar i kinesiska Beidahe visar att en fjärdedel har svartstreckade övre stjärttäckare, en karaktär som aldrig setts hos vitgumpad buskskvätta.
Vitgumpad buskskvätta är en flyttfågel som häckar i merparten av temperade Asien, från ungefär latitud 71°N i Sibirien och söderut till Himalaya och sydvästra Kina, och västerut till östra Turkiet och Kaspiska havet. Den häckar även i allra nordöstligaste delarna av Europa, främst i Ryssland med tillfälligtvis så långt västerut som Finland.
Vintertid förekommer den från södra Japan och söderut till Thailand och Indien, och västerut till nordvästra Afrika. Under flyttningen når ett mindre antal Västeuropa och mycket sällsynt så långt österut som till Alaska.
I Sverige är vitgumpad buskskvätta en sällsynt men årlig gäst. Med tanke på svårigheten att skilja den från närbesläktade amurbuskskvättan och ibland även svarthakad buskskvätta finns dock relativt få säkra fynd. I Vår Fågelvärld 2021 publicerade BirdLife Sveriges raritetskommitté en genomgång av fynd rapporterade som "östlig svarthakad buskskvätta", det vill säga fåglar som ansågs tillhöra vitgumpad buskskvätta eller amurbuskskvätta. Av totalt 235 rapporter uteslöt 48 inte svarthakad buskskvätta medan fyra fynd kunde bestämmas till amurbuskskvätta (varav tre från DNA-studier) och 23 fynd till vitgumpad buskskvätta, varav sju fynd av den karakteristiska kaspiska buskskvättan (hemprichii). Resterande 160 fynd kunde inte med säkerhet bestämmas till art.
Vitgumpad buskskvätta lever på öppna ytor med enstaka buskar, till exempel högmossar och hedar. Boet göms på marken och byggs av gräs, strån, mossa och rötter. Svarthakad buskskvätta livnär sig av insekter, spindlar och maskar, som den oftast fångar på marken.
Internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar inte maurus som en egen art, varför dess hotstatus inte utvärderats ännu.
