Lankesisk elefant (Elephas maximus maximus) är en underart till arten asiatisk elefant som lever på Sri Lanka. Underarten är inte allmänt accepterad och DNA-analys har visat att elefanterna på Sri Lanka har mer genetisk variation inbördes än mellan den lankesiska och den indiska elefanten.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraGr
GraminivoreFr
FrugivoreGr
GranivoreTe
TerrestriskPr
PrecocialBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Vä
Växtätande djurVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
No
NomadiskZo
ZoochorySo
SocialVa
VallaEn flock eller hjord är en grupp, klunga, skara eller samling djur, oftast av artfränder.De medeltida landskapslagarna i Sverige och Norge bestod...
Do
DominanshierarkiIn
Inte en migrantS
börjar medDen lankesiska elefanten är den fysiskt största underarten av asiatisk elefant. Den har också i genomsnitt mörkare hy än de andra underarterna. Höjden ligger mellan 2 och 3 meter och vikten ligger mellan 3 och 5 ton. Elefanterna kan springa med en hastighet av drygt 40 km/h och uppnå en ålder av 55 till 70 år.Få hannar fullt utvecklade betar och honorna har mycket sällan annat än helt rudimentära betar. Vid den senaste elefanträkningen i augusti 2011 fann man att mindre än 2 % av elefanthannar bar betar.
Den asiatiska elefanten är starkt hotad och underarten lankesisk elefant finns som namnet antyder endast på Sri Lanka. Arten fanns förr på hela ön, men idag finns elefanterna främst i låglandet i den torra zonen där den fortfarande är relativt utbredd. I den regniga zonen på sydöstra Sri Lanka saknas den nästan helt med undantag för mindre populationer i bland annat Sinharaja skogsreservat. I augusti 2011 genomfördes en nationell elefanträkning på Sri Lanka där man fann total 7 379 elefanter.
Lankesiska elefanten är en växtätare, liksom övriga elefanter, och livnär sig på gräs, blad, skott, bark, frukter, nötter och frön. Elefanterna använder ofta sin snabel för att samla mat.Den lankesiska elefanten vandrar i takt med monsunregnen längst gamla vandringsvägar. Den äldsta elefanten ansvarar för att leda hjorden. Vandringen sker oftast mellan regn- och torrperiod och problem uppstår när gårdar byggs längs elefanternas vandringsvägar med konflikter med människor och förstörelse av nybildad jordbruksmark som följd.
I början av 1900-talet uppskattades att det fanns 10 000–15 000 lankesiska elefanter. 1937 deklarerade myndigheterna elefanterna på Sri Lanka som skyddad underart. 1993, under Sri Lankas inbördeskrig, genomfördes en ofullständig elefanträkning där man fann färre än 1 967 djur. IUCN uppskattade 2008 att det fanns 2 500–4 000 lankesiska elefanter. Glädjande nog blev resultatet av den första nationella elefanträkningen på Sri Lanka efter inbördeskriget i augusti 2011 att man fann totalt 7 379 elefanter, 1 107 elefantungar och 122 elefanter med betar. Siffrorna antyder att den lankesiska elefanten är i bättre situation än tidigare befarat. Före elefanträkningen hade myndigheterna uppskattat att det fanns 5 350 elefanter på Sri Lanka. Miljöaktivister har ifrågasatt elefanträkningens resultat.
Den lankesiska elefanten förlorar utrymme (habitatförlust) på grund av konkurrens om utrymmet med människan. Nära 200 elefanter dödas varje år när de vandrar in på åkermark. Elefanterna i sin tur dödar cirka 50 människor om året på Sri Lanka.
