Tibetansk öronfasan (Crossoptilon harmani) är en bergslevande asiatisk hönsfågel i familjen fasanfåglar vars artstatus under långt tid har varit omdiskuterad.
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Henry John Harman (1850-1881), ingenjör i British Army och utforskare i Indien och Sikkim.
Tibetansk öronfasan är en 75-85 cm lång fasanfågel. Denna art är i stort blågrå, med vit strupe och band i nacken. På pannan och hjässan är den sammetssvart. Runt ögat syns röd bar hud. Stjärten är lång, bred och något nedböjd. Lätet är vittljudande och skrovligt som börjar långsamt och ökar i hastighet.
Tibetansk öronfasan återfinns i rhododendronskogar i södra Tibet och närliggande nordöstra Indien i Arunachal Pradesh. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Tibetansk öronfasan hittas i tät och högvuxen buskmark i torra floddalar intill bergsbelägen barr- och blandskog. Födan består av rotknölar och rotstammar, men även bär och troligen några små ryggradslösa djur. Den äter gärna korn som erbjuds vid munkkloster. Fågeln lägger ägg mellan mitten av april och början av juni, mest intensivt i månadsskiftet april/maj. Kycklingar har observerats i juli och november. Den lägger endast en kull. Arten är stannfågel.
Även om arten kan vara rätt vanlig där den inte jagas tros den ha en relativt liten världspopulation. Den tros dessutom minska i antal på grund av jakt och habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.
