Vitbukig munia är en mörkbrun finkliknande fågel med vit buk, därav namnet. Den är svart på ansikte och strupe, övergående i brunt på hjässa och rygg. Bland lätena hörs högjudda pipande och "tsick”.
Vitbukig munia förekommer i Sydöstasien, från Myanmar österut till Filippinerna och söderut till Borneo och Sumatra. Den delas in i sex underarter med följande utbredning:
Fågeln hittas i skogskanter och trädgårdar, på ängar och åkrar. I allmänhet födosöker den i mindre flockar än fjällig munia och svarthuvad munia. Födan består av gräsfrön, från exempelvis ris, Brachiaria distachys och Digitaria marginata, men även säv (Cyperaceae) och olika typer av ogräs.
Vitbukig munia häckar enstaka eller i små kolonier. Boet är en löst formad oval konstruktion med sidoingång av gräsfibrer, blommor, palmblad eller bambu. Det placeras 1,5–3 meter ovan mark i kronan av ett mindre träd. Däri lägger den fyra till fem ägg som ruvas i 14–16 dagar. Efter ytterligare 19–21 dagar är ungarna flygga. Därefter är de beroende av föräldrarna i ytterligare två dagar.
