Orientibis (Threskiornis melanocephalus) är en fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar.
Orientibisen är en satt, huvudsakligen vit ibis med kraftig, nedåtböjd svart näbb. Adult fågel i häckningsdräkt har bart, svart huvud och vita plymer på nedre delen av halsen. Vidare har den varierande gulaktig anstrykning på mantel och bröst samt grå skapularer och förlängda tertialer. Utanför häckningstid är kroppen helvit och saknar plymer. Ungfågeln har grå fjädrar på huvud och hals samt svarta vingspetsar. Kroppslängden är 75 cm.
Orientibisen häckar från Pakistan (södra Sind) och Nepal genom Indien till Sri Lanka, även i Sydostasien i Kambodja, södra Vietnam samt på Java och möjligen Sumatra. Förmodligen häckar den även i nordöstra Kina, i Heilongjiang. Vintertid ses den även i södra Kina, Myanmar, Thailand, Filippinerna och på Sumatra. Orientibisen har tillfälligt påträffats i Japan, Sydkorea, Laos och Mongoliet.
Orientibisen hittas i öppet landskap i våtmarker, träsk, översvämmande områden, risfält och vid flod- och sjökanter. Födan består av grodor, grodyngel, sniglar, insekter och deras larver samt maskar, men även fisk och kräftdjur. Häckningssäsongen varierar beroende på vattentillgång, men vanligen juni-oktober i norra Indien, november-mars i södra Indien och Sri Lanka samt oktober-april i Sydostasien. Den placerar sitt bo i ett träd eller i en buske, vari den lägger två till fyra kritvita ägg.
Liksom de flesta andra stora våtmarksfåglar i Asien tros orientibisen minska i antal, troligen rätt kraftigt. Den utsätts för en rad olika hot, från jakt och störningar vid häckningskolonier till utdikning och omvandling av dess födosökningsområden till jordbruk. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad, men konstaterar att den ökar i vissa områden och att mer information krävs för att bekräfta om hela populationen minskar i mindre omfattning än vad man tror idag.
