Kinesisk hök (Accipiter soloensis) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.
Fågelns vetenskapliga namn soloensis syftar på Solo, idag Surakarta, en stad på Java i Indonesien där typexemplaret för kinesisk hök samlades in.
Kinesisk hök är en liten (25–30 cm) Accipiter med smala, spetsiga vingar och lång handpenneprojektion vid vila. Adulta fågeln har blågrått på huvud och ovansida, ett otydligt vertikalt strupband och rostorange bröst. Vingundersidan är distinkt obandad med svarta vingspetsar och mörkgrå vingbakkant. Subadulta individer uppvisar viss mörk bandning på undersidan av handpennorna.
Ungfågeln är mörkbrun ovan och har tydligt brunt strupstreck, medan undersidan är rostbrunt bandad och fläckad. Jämfört med tajgahöken har den mörkare hjässa än mantel och distinkt teckning på undersidan av vingen med mörkgrå vingspetsar och vingbakkant samt mestadels otecknade gråbruna till ljust roströda täckare. Dessutom saknar den ögonbrynsstreck.
Kinesisk hök häckar i nordöstra Asien i sydostligaste Ryssland (södra Ussuriland), i Korea samt i centrala och östra Kina. Vintertid flyttar den till ett område från sydostligaste Kina söderut genom Borneo, Filippinerna och Sulawesi till norra Moluckerna västra Små Sundaöarna österut till Flores, sällsynt även till västra Nya Guinea och västra Mikronesien. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Kinesisk hök hittas i skogsområden, även i trädplantage, ofta nära risfält och våtmarker där den jagar efter sin favoritföda grodor, men även gräshoppor, trollsländor och skalbaggar. Fågeln lägger ägg från början eller mitten av juni i Korea, möjligen något tidigare i nordöstra Kina.
