Altajrödstjärt (Phoenicurus erythronotus) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.
Fågeln har fått sitt svenska trivialnamn från Altajbergen där arten häckar.
Altajrödstjärten är med sin kroppslängd på 16 centimeter en relativt stor rödstjärt. Hanen känneteckas av en rödbrun mantel och strupe, svart ögonmask, grå hätta och vita inslag på den svarta vingen. Utanför häckningstid och i ungfågeldräkt döljs mycket av fjäderdräkten av dess ljusa bräm. Honan är liksom andra rödstjärtshonor enfärgat gråbrun, men har ett karakteristiskt dubbelt vingband. Båda könen har liksom i princip alla arter i Phoenicurus rostfärgad övergump och yttre stjärtpennor.
Arten är en flyttfågel som häckar i bergsskogar i Centralasien och vintertid flyttar till Iran och norra Indien. Den har också observerats tillfälligt i Azerbajdzjan, Bahrain, Irak, Israel, Kuwait, Qatar, Saudiarabien och Turkiet.
Fågeln häckar i bergsområden i klippiga buskmarker, fält med stenmurar, kanter och gläntor i torra bergsskogar samt buskmarker nära trädgränsen, upp till 5.400 meters höjd. I Kigizistan föredrar den blötare miljöer än blåhättan. Vintertid påträffas den på lägre höjd i våtmarker, snårskog, olivlundar, fruktodlingar, skogsmarker med inslag av en och liknande miljöer.
Arten lever huvudsakligen av insekter, framför allt skalbaggar och deras larver. Utanför häckningstid intar den även frukt och frön. Den födosöker typiskt genom att göra utfall mot byten från en lågt placerad utkiksplats, men rör sig också på marken. Fågeln både darrar och vaggar flitigt med stjärten.
Altajrödstjärten häckar i juni och juli i Centralasien och södra Sibirien. Det skålformade boet placeras på marken under rötter eller mellan stenar. Där lägger den tre till sex blekgröna ägg med brungrå fläckar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till lokalt mycket vanlig i södra Ryssland, sällsynt i Kina och lokalt frekvent vintertid i Pakistan.
