Indisk blåkråka (Coracias benghalensis) är en sydasiatisk fågel i familjen blåkråkor inom ordningen praktfåglar.
Indisk blåkråka är en kajstor fågel med en kroppslängd på 33 centimeter. Likt blåkråkan har den turkosfärgade inslag både på huvudet och undersidan, liksom turkosa vintgtäckare och blå framkant på vingen. Indisk blåkråka är dock rödbrun på nacke och nedre delen av bröstet, manteln är grönaktig istället för kanelfärgad och strupe och örontäckare är vitstreckade. I flykten syns ett turkost band över handpennorna och ett mörkblått ändband på stjärten.
Den liknande arten indokinesisk blåkråka, ibland behandlad som underart till indisk blåkråka, är mörkare med purpurbrun undersida, blåstreckad strupe och mörka hörn på stjärten istället för ändbandet.
Arten ses i jordbruksområden, öppet skogslandskap och trädgårdar.
Indisk blåkråka delas numera oftast in i två underarter med följande utbredning:
Den är huvudsakligen en stannfågel men genomför dåligt kända lokala förflyttningar över hela utbredningsområdet. Den har tillfälligtvis påträffats i Bahrain, Qatar, Turkiet och Jemen.
Indokinesisk blåkråka (C. affinis) behandlades tidigare som underart till indisk blåkråka och vissa gör det fortfarande. Den har dock ett något avvikande utseende och trots att den hybridiserar med indisk blåkråka i nordöstra Indien visar genetiska studier att den istället är systerart till sulawesiblåkråkan.
IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, båda som livskraftiga baserat på stora utbredningsområden, stora populationer och det faktum att de ökar i antal.