Cr
CrepuskulärNa
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Fo
FolivoraTe
TerrestriskHo
Hoppande djurEtt hopp är en rörelse där en organism eller ett icke-levande system, till exempel en robot, förflyttar sig genom luften i en projektilbana. Et...
Pr
PrecocialBe
BetesdjurBete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
En
Endemisk på öarVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolygynandriSo
Solitära djurIn
Inte en migrantJ
börjar medDen japanska haren är en jämförelsevis liten art i släktet harar, den blir bara upp till 2,5 kg tung. I kroppsbyggnaden liknar den skogsharen (L. timidus). Pälsfärgen varierar mycket under sommaren mellan ljus rödbrun till mörk gråbrun. Ibland förekommer vita ställen vid huvudet eller extremiteterna. Underarter som lever i nordliga trakter byter före vintern till en vit pälsfärg. Arten har en cirka 50 cm lång kropp (huvud och bål), en 4,0 till 5,5 cm lång svans, ungefär 13,5 cm långa bakfötter och nästan 8 cm långa öron.
Utbredningsområdet är begränsat till de japanska öarna Honshu, Shikoku, Kyushu, Sado, Awaji, Shōdoshima, och till ögrupperna Okiöarna, Gotōöarna samt Amakusaöarna. Arten saknas däremot på Hokkaido.
Angående habitatet är den japanska haren mycket variabel. Den hittas till exempel på gräsmarker eller i skogar som ligger i låglandet eller i upp till 2 700 meter höga bergstrakter.
Arten är huvudsakligen aktiv på natten och vilar på dagen. Födan utgörs främst av gräs (48 %) samt av olika örter och odlade växter som potatis, beta och sädesslag. På vintern äter japansk hare även löv och bark olika träd. Här föredrar haren kryptomeria (Cryptomeria japonica), solfjäderslönn (Acer japonicum), olika ärtväxter (Fabaceae) och arter av kejsarträdssläktet (Paulownia) samt arter av släktena Eleutherococcus och Aralia. Liksom andra släktmedlemmar är arten koprofag.
Parningstiden ligger mellan februari och juli. Honorna föder mellan april och augusti tre till fem kullar med en till fyra ungar. Ungarna väger vid födelsen cirka 130 gram. Honor blir efter ungefär tio månader könsmogna. Den maximala livslängden är fyra år.
Individernas revir är 10 till 30 hektar stort.
Arten är inte sällsynt i sitt utbredningsområde men beståndet minskade i vissa regioner. Hela populationsstorleken är inte känt men jämförd med 1970- och 1980-talet är den japanska haren lite mer glest fördelad. I unga skogar med många örter som undervegetation är arten mera vanlig än i äldre skogar. På ön Sado decimeras beståndet dessutom av ökad jakt och av den införda japanska mården (Martes melampus).
IUCN betraktar beståndet som stabilt och listar arten som livskraftig (LC).