Skogshare (Lepus timidus) är en hare som förekommer över stora delar av Palearktis, främst i tajgaområden. Den är brungrå på sommaren och vit på vintern med svarta spetsar på öronen. Den är ett populärt jaktvilt.
Skogsharen har en kroppslängd på 46-65 centimeter, med en svanslängd på 4,3–8 cm och en vikt på 2–4 kg. Sommartid är den är grå eller brun med ljusare buk medan den inför vintern anlägger en vit eller blågrå päls. Spetsen av öronen är såväl sommar som vinter svarta men utbredningen kan variera. Den skiljs från fältharen genom kortare öron och kort svans, som till största delen är vit och ovan gråaktig och irisen är brun till svart hos skogsharen medan fältharens iris är ljust brungul. Könen är utseendemässigt lika men honorna är oftast något större, vilket är ovanligt hos däggdjur. Spåret efter skogsharen är karakteristiskt med efter varandra ställda framfotsstämplar och i bredd stående avtryck av bakfötterna.
Skogsharen förekommer främst i arktiskt och subarktiskt klimat. Den förekommer över stora delar av Palearktis och dess utbredningsområde sträcker sig från Fennoskandia till östra Sibirien. Det förekommer även isolerade populationer i Alperna, på Irland, i Polen, Storbritannien och Hokkaidō. Den har även introducerats till Shetlandsöarna och Färöarna. De nordligaste populationerna förekommer på 75°N i Ryssland och Skandinavien, och de sydligaste på 40-50°N.
Skogsharen delas idag upp i 15 underarter:
Polarharen (Lepus arcticus), som förekommer på Grönland och i norra Kanada, har tidigare ibland behandlats som en underart till skogsharen men betraktas numera som egen art. Ibland behandlas även populationen på Kurilerna som underarten L. t. abei.
Över merparten av sitt utbredningsområde lever skogsharen i tajgans barrskog men även mer sällsynt i hedlandskap, exempelvis i Storbritannien. Ytterligare förekommer den på gräsmark i bergsområden, i trädplantage och torra steniga sluttningar. I områden där fälthare saknas lever även skogshare i låglänta områden på betes- och odlingsmark.
Skogsharen är mest aktiv i skymningen och på natten och tillbringar dagen i vila, ofta i en jordhåla, en skreva eller i snö. Under parningsperioden är den dock mer dagaktiv. Den har mycket bra hörsel medan synen troligtvis inte är så bra, åtminstone inte vid fullt dagsljus. Till följd av sina långa bakre extremiteter kan haren endast ta sig fram med språng. Innan skogsharen tar vila för dagen går den ofta tillbaka ett stycke i sitt eget spår. Sedan hoppar den åt sidan. Detta upprepas några gånger, för att vilseleda eventuella predatorer. Denna teknik nyttjar den även om den jagas. Den kan även försöka att bli av med jagande predatorer genom att springa ned i fuktiga marker.
Skogsharens föda består av kvistar, gräs och andra växtdelar. Skogsharen är koprofag, vilket innebär att de äter sin egen avföring. Detta gör de eftersom de saknar blindtarm. Det är ungefär som när kor idisslar. Den första avföringen som kommer ut har inte spjälkats tillräckligt, därför äter de avföringen igen för att utvinna all näring som finns i födan.
Honan är dräktig två eller tre gånger per år och föder mellan en och sju ungar per kull. Varje dräktighet pågår runt 50 dygn.
