Aralsjön

Aralsjön var en endorheisk saltsjö på Turanlåglandet i Centralasien. Den låg mellan Kazakstan i norr och Uzbekistan i söder. Den var tidigare den fjärde största insjön på jorden (68 000 kvadratkilometer år 1960). Den började krympa på 1960-talet och 1997 hade Aralsjön minskat till 10% av sin ursprungliga storlek och delades upp i fyra åtskilda sjöar. Med uttorkningen har salthalten under samma tid ökat från cirka 1,0 procent till över 10 procent.

I en pågående insats i Kazakstan för att rädda och fylla i Norra Aralsjön slutfördes ett dammprojekt år 2005; under 2008 hade vattennivån i Norra Aralsjön stigit med 12 meter jämfört med 2003. Salthalten har sjunkit och fisken återfinns igen i tillräckliga antal för att fisket ska vara livskraftigt. Det maximala djupet i Norra Aralsjön är 42 meter (från och med 2008).

Förre FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kallade krympningen av Aralsjön "en av planetens värsta miljökatastrofer". Regionens en gång så välmående fiskeindustri har ödelagts, vilket medfört arbetslöshet och ekonomiska svårigheter. Vattnet från den avledda floden Syr-Darja används för att bevattna cirka två miljoner hektar jordbruksmark i Ferganadalen. Aralsjöregionen är kraftigt förorenad, med åtföljande allvarliga folkhälsoproblem. UNESCO har lagt till historiska dokument om Aralsjön till sitt minne av världens register som en resurs för att studera miljötragedin.

Föreslagna miljölösningar

Många olika lösningar på problemen har föreslagits under åren, varierande i genomförbarhet och kostnad, inklusive:

• Att förbättra kvaliteten på bevattningskanalerna
• Använda alternativa bomullsarter som kräver mindre vatten
• Främja ekonomisk utveckling utanför jordbruket i uppströmsländer
• Använda färre kemikalier på bomullen
• Odla andra grödor än bomull

I januari 1994 undertecknade Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Kirgizistan ett avtal om att utfästa 1% av sina budgetar för att hjälpa havet att återhämta sig.

Miljö- och hälsoproblem

Lenin och Bolsjevikregeringen bestämde år 1918 att Syr-Darja och Amu-Darja skulle användas till konstbevattning av odlingar för spannmål, meloner, bomull och ris. Genom dessa avledningar av tillflödet, särskilt för odlingarna av bomull och ris, har sjön krympt drastiskt. Sedan 1960 (då sjön var världens fjärde största) har ytan minskat med 90 procent, volymen med 85 procent och nivån har sjunkit med 19 meter.

I och med att Aralsjön är en saltsjö som saknar utlopp har den kraftiga minskningen av vattenmängd lett till att salthalten har ökat från 1 procent år 1960 till 9,2 procent år 2004. Den höga salthalten gjorde att nästan all fisk dog ut. Det kommersiella fisket minskade mellan 1960 och 1980 från 43430 ton till noll ton.

Antalet fiskarter i Aralsjön har historiskt varit lågt. Det fanns ett tjugotal arter, varav 10–12 stycken lämpade för fiske, vilket kan jämföras med närliggande Kaspiska havet med 130 olika arter. Under 1950- och 1960-talet inplanterades andra arter så att totala antalet uppgick till ca 30 arter. Under 1970-talet försvann alla ursprungliga sötvattensarter på grund av den ökade salthalten. I början av åttiotalet stoppades allt fiske helt. År 1990 återstod endast fem arter i Stora Aralsjön, sill (inplanterad från Östersjön), en plattfisk, prästfisk och två arter av smörbultsfiskar. Under 1990-talet försvann bägge smörbultsfiskarna och år 2001 fanns endast två arter kvar, prästfisk och flundra.

Ett samarbete mellan Danmark och Kazakstan har pågått sedan 1995 för att plantera in plattfisk från Kattegatt i den norra så kallade Lilla Aralsjön. Sjön är kraftigt förorenad av industriutsläpp och vapentester. Överskott av gödningsmedel från kringliggande jordbruk har också lett till stor övergödning.

Efter byggandet av Kokoral-dammen år 2005 har Lilla Aralsjön ökat i yta och volym. I och med detta har även salthalten i densamma sjunkit ner till 1,4 procent, inte långt från den nivå som var under början av 1900-talet. Detta har i sin tur lett till att sötvattensfiskar som gädda, abborre och karp, som under lång tid hade tagit tillflykt i Syr-Darja, har återkommit till sjön. År 2005 fiskades det upp 695 ton fisk, år 2008 hade fångsten ökat till 1500 ton och år 2014 ytterligare till 5595 ton fisk i Lilla Aralsjön. År 2016 hade fångsten ökat till 7106 ton och för år 2018 är fångstkvoten satt till 8200 ton fisk; detta var fortfarande långt under 60-talets fångstvolymer men ständigt ökande.

Aralsjöns tillbakagång påverkar även omkringliggande marker. När vattnet avdunstat ligger salt och lösa sediment kvar, som med vindens hjälp sprids över stora områden och gör marken mindre fruktsam. Varje hektar torrlagd sjöbotten avger cirka 1,5–6 ton saltdamm per år. Man har hittat vindburet salt från sjön ända borta i Vitryssland och Turkiet.