Östlig blåskata (Cyanopica cyanus) är en östasiatisk fågel i familjen kråkfåglar. Fågeln betraktades tillsammans med den europeiska arten iberisk blåskata tidigare utgöra en och samma art, med det svenska namnet blåskata (Cyanopica cyanus).
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantA
börjar medÖstlig blåskata är en 33-37 cm lång, slank kråkfågel med lång, avsmalnad stjärt. Ovansidan är prydlig med svart hätta, grå mantel och övergump samt blå stjärt med bred vit spets. Även vingarna är blå, med blåkantade svarta handpennor. Den är vit på undersidan, liksom i ett halsband. Den flyger med snabba vingslag avlösta långa glid.
Arten är mycket lik sin västliga motsvarighet iberisk blåskata, men skiljer sig i att vara något större med framför allt längre, vitspetsad stjärt, mer duvgrå än brunrosa fjäderdräkt samt avvikande läten.
Östlig blåskata förekommer i Östasien och delas in i ett varierande antal underarter. Listan nedan med åtta underarter och respektive utbredning följer Clements et al 2018:
Vissa behandlar cyanus-gruppen som en enda underart, medan andra urskiljer även swinhoei.
Östlig blåskata är en vanlig fågel som ses i ljudliga smågrupper i lövskog, buskmarker i floddalar, fruktträdgårdar och stora stadsparker. Den är en allätare, men lever mest på insekter och deras larver samt en rad olika frukter och nötter. Fågeln lägger ägg i maj och juni, med en topp i mitten av maj i sydöstra Ryssland och Japan. De flesta populationer är stannfåglar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men den betraktas som vida spridd och lokalt vanlig.
