Beldings sisel (Urocitellus beldingi) är en däggdjursart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1888. Den ingår i släktet Urocitellus och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Gr
GranivoreFo
FolivoraTe
TerrestriskVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Gr
Grävande djurNo
NomadiskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Al
Altriciella djurPo
PolygynandriSo
SocialKo
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
At
Att gå i ideDvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
In
Inte en migrantB
börjar medEn tämligen liten sisel med korta ben, små öron, en kroppslängd mellan 23 och 30 cm inklusive den 4 till 8 cm långa svansen och en vikt mellan 300 och 415 g för hanar, 230 till 400 g för honor. Pälsfärgen är rödbrun på ryggen, rödaktig på den buskiga svansens ovansida och brunaktigt grå i övrigt, med mera brunt på sidorna.
Arten vistas i bergstrakter med öppen vegetation likt gräsmarker, öppna skogar, buskmarker och jordbruksmark.
Arten är dagaktiv och tillbringar natten i underjordiska bon; antingen mindre, med en enda ingång, eller större bon med flera ingångar. Stapelfödan består av olika gräs, inte minst säd, nötter, blommor, frön, gröna växtdelar, rötter, lökar och svampar. Den kan emellertid även ta animalisk föda som insekter, smådäggdjur, fågelägg och as. Själv utgör arten föda för prärievargar, grävlingar och vesslor.
Siseln sover vintersömn länge, vanligen från slutet av september till maj eller juni. Övervintringen är krävande för arten; upp till 2/3 av ungarna och 1/3 av de vuxna klarar inte vintern.
Honorna blir könsmogna efter omkring ett år, hanarna efter 1 1/2. Hanarna utkämpar blodiga slagsmål om honorna, något som leder till att medellivslängden för hanarna endast är 3 till 4 år mot honornas 4 till 6. De 4 till 12 (vanligen 8) ungarna föds tidigt på hösten i vintervistet efter en dräktighetsperiod på 23 till 28 dygn. De outvecklade ungarna väger inte mer än 5–8 g vid födseln, och diar i omkring en månad.
