Asiatisk kalanderlärka (Melanocorypha bimaculata) är en tätting i familjen lärkor. Den häckar österut från Turkiet in i Centralasien. Merparten är flyttfåglar som vintertid hittas i ett område från nordöstra Afrika till Indien. I Västeuropa är den en mycket sällsynt gäst, med exempelvis endast sex fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
På svenska har fågeln även kallats östlig kalanderlärka. Det svenska trivialnamnet kalanderlärka användes för första gången i Per Olof Gravanders översättning av Buffons Histoire Naturelle och torde därför vara en direktöversättning från franskans alouette calandre. "Kalander-" kommer i sin tur från kalandros, det grekiska namnet på arten. Det vetenskapliga artnamnet bimaculata är latin och betyder "tvåfläckad".
Asiatisk kalanderlärka är en stor och kraftig lärka med en längd på mellan 16 och 18 cm. När den befinner sig på marken är den mycket karakteristisk med en vattrad grå ovansida, vit undersida och med ett smalt svart streck på sidan av bröstet som hos vissa individer löper som ett enda långt streck från sida till sida. Den har en mörk tygel och ett ljust ögonbrynsstreck.
I flykten ser man dess breda vingar som är gråbruna undertill och dess korta stjärt med vit bakkant som saknar vita kanter på sidorna. Ving- och stjärtteckning är särdrag som skiljer den från kalanderlärkan.
Asiatisk kalanderlärka häckar i varma tempererade områden österut från Turkiet och in i Centralasien. Merparten av populationen är flyttfåglar som har sina vinterkvarter i nordöstra Afrika, och österut från Mellanöstern till Indien. Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa.
Asiatisk kalanderlärka lever i stenig halvöken och i odlade områden på högre höjd. Den lägger sitt bo på marken och lägger mellan tre och fyra ägg. Dess föda består av frön och under speciellt häckningsperioden även insekter. På vinter uppträder den i flockar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan drygt en och drygt två miljoner par. Europa antas motsvara 20% av artens utbredningsområde. Världspopulationen uppskattas därför mycket preliminärt till 10,2-20,5 miljoner individer.
