Brolgatrana (Antigone rubicunda) är en fågel i familjen tranor inom ordningen tran- och rallfåglar. Den förekommer huvudsakligen i Australien. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Brolgatranan är en mycket stor trana med en kroppslängd på hela 160 cm och vingspannet 2–2,3 meter. Fjäderdräkten är grå med rött på huvudet. Den skiljer sig från liknande sarustranan genom något mindre storlek, mindre dröglapp, mer enhetligt grå fjäderdräkt och mörkare ben. Bara huden är begränsad till huvudet. Lätena är mörkare och mer gutturala än andra tranor.
Brolgatranan förekommer i norra och östra Australien och på södra Nya Guinea. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Brolgatranans levnadssäsong varierar geografiskt och efter året. Södra fåglar föredrar grunda sötvattensvåtmarker med ett djup på 50 cm eller mindre. Sommartid (december–maj) rör den sig även till betesmarker och andra torrare områden. Nordliga fåglar tolererar mer salina miljöer. Vid regnsäsongens inledning i december flyttar de delvis inåt land till tillfälliga våtmarker. Habitat på Nya Guinea har inte studerats.ref name=BOW/>
Brolgatranan har en bred födorepertoar. Huvudfödan är sävrötter, i norr Eleocharis dulcis, men tar även insekter, kräftdjur, grodor och till och med små däggdjur och fåglar. Den ses även ta säd och nötter i jordbruksmiljöer.ref name=BOW/>
I norra Australien sammanfaller häckningstiden med regnperioden, med en topp februari–mars. I södra Australien är den mer utdragen, från juli till november. Boet är en stor hög av gräs och säv, upp till 1,5 meter bred, som placeras i tätt bevuxna våtmarker. Däri lägger den vanligtvis två ägg som ruvas 28–31 dagar. Ungarna är flygga efter ungefär 100 dagar. Brolgatranan är könsmogen vid tre till fem års ålder.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). De största hoten mot arten, framför allt i södra delen av utbredningsområdet, är habitatförstörelse, i synnerhet genom spridning av feberträdet (Eucalyptus globulus) in i dess häckningsmiljöer. Även utdikning, kollision med kraftledningar, invasiva arter och äggskattning påverkar artens bestånd.
