Långstjärtad piplärka (Anthus vaalensis) är en afrikansk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.
Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på floden Vaal i Sydafrika. På svenska har den tidigare kallats kalaharipiplärka. Notera att det numera ej erkända taxonet Anthus longicaudatus tidigare kallades långstjärtad piplärka.
Långstjärtad piplärka är en 16-18 centimeter lång fågel som likt brunryggig piplärka (A. leucophrys) har relativt ostreckad undersida och därför lätt förväxlas med denna. Ovansidan är dock blekare och mer beige. I ansiktet syns ett blekt ögonbrynsstreck samt skäraktig bas på den undre näbbhalvan. På bröstet syns endast svaga streck. Buk och flanker är beigefärgade. Ungfågeln är fläckig. Den ses ofta vippa på stjärten likt en ärla.
Långstjärtad piplärka delas in i åtta underarter med följande utbredning:
Underarten marungensis inkluderas ofta i chobiensis.
En omanalys av den tidigare erkända arten Anthus longicaudatus visar att flera specimen egentligen var långstjärtade piplärkor.
Den långstjärtade piplärkan förekommer på halvarida slätter med gräs och exponerad barmark. Den påträffas även i betesmarker, brända fält och intill saltslätter. Fågeln påträffas vanligen ensam eller i par, men vintertid uppträder den även i flockar. Den lever av ryggradslösa djur och frön. Häckning har noterats från juli till februari i Zimbabwe och augusti till september i Sydafrika. Boet, en öppen skål, placeras på marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.
