Orientkohäger (Bubulcus coromandus) är en fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar. Den behandlas ofta som underart till kohägern som båda är kända för slå följe med, och till och med ibland sitta på, boskap.
Orientkohägern är en 46-56 cm lång häger med relativt kort näbb och hals och korta ben. I vinterdräkt är den helvit med grågröna eller svartaktiga ben och gul näbb. Under häckningstid har den vitt ansikte men i övrigt rostorange huvud, hals, mantel och övre delen av bröstet. Benen är då skärorange och näbben har rosaröd bas. I flykten är vingarna något mer rundade och vingslagen djupare än andra vita hägrar.
Den västligare kohägern är något mindre med kortare hals, näbb och ben, med orange begränsat till hjässa och plymer på rygg och bröst. Benen är vidare aldrig svarta.
Orientkohägern förekommer i Sydasien och Ostasien till Indien, Australien samt Nya Zeeland. Den har vid några enstaka tillfällen i Förenade Arabemiraten och Oman. Fågeln kategoriseras ofta som underart till kohäger (B. ibis). DNA-studier visar att kohägrarna är systergrupp till släktet Ardea och står således nära de vita hägrarna ägretthäger och mellanhäger (samt exempelvis gråhäger), men är endast avlägset släkt med den vita silkeshägern.
Orientkohägern påträffas i flockar i gräsområden, kring våtmarker, risfält och trädesmark, men även skogsöppningar och på soptippar. Som namnet avslöjar ses den ofta i sällskap med boskap, men även vilda djur som vattenbuffel, på jakt efter insekter som skräms upp. Den kan också ses sitta på djurens rygg där den plockar parasiter. På marken rör den sig lite ryckigt likt en duva. Till skillnad från andra hägerarter är den huvudsakligen insektsätare. Orientkohägern är en social art som ses i flockar både när den födosöker och när den tar nattkivst. Den häckar i kolonier.
IUCN erkänner den inte som art, varför den inte placeras i någon hotkategori. Den beskrivs som ganska vanlig.
