Faraoråtta, Egyptisk mungo, Ichneumon
Arten når en kroppslängd mellan 50 och 65 centimeter samt en svanslängd av 33 till 45 centimeter. Vikten ligger mellan 1,7 och 4 kilogram. Djuret har en långsträckt kropp, jämförelsevis korta extremiteter och en yvig svans. Pälsen är grå med små bruna prickar. Faraokatten har en spetsig nos och nakna ringar runt ögonen.
Djuret förekommer i stora delar av Afrika, den saknas bara i mycket torra ökenområden och i täta regnskogar. Arten föredrar savannen. Dessutom lever faraokatt i Anatolien och Palestina. Som enda mangust finns den i Sydeuropa, i Portugal och Spanien. Det är inte helt klarlagt om den europeiska populationen är ursprunglig eller om djuret blev infört av människan. Under senare tid har faraokatt införts även i Italien och på Madagaskar.
Faraokatt är aktiv på dagen och äter insekter, kräldjur, gnagare och mindre fåglar. Djuret är känt för att den snabbt kan fånga och döda ormar. Den krossar ägg genom att kasta det med de bakre extremiteterna mot en klippa.
Om djurets sociala beteende finns olika uppgifter. Enligt dessa lever individerna ensamma eller i par.
Efter dräktigheten som varar i 60 till 84 dagar föder honan två till fyra ungdjur. Ungarna får de första åtta veckor di och efter 6 till 12 månader är de självständiga. Individer i fångenskap har blivit upp till 20 år gamla.
