Elfinskogssångare (Setophaga angelae) är en fågel endemisk för den karibiska ön Puerto Rico där den förekommer sällsynt på några få lokaler. Den upptäcktes först 1968 och beskrevs 1972, och är därmed den senast beskrivna arten inom familjen skogssångare (Parulidae). Artens vetenskapliga namn angelae är en hyllning till Angela Kepler, som var en av artens upptäckare. Fågeln är en insektsätare, som födosöker genom att plocka mindre insekter från blad.
På grund av populationens ringa storlek och begränsade habitatval påbörjades ett projekt 1982 för att skydda arten, men fortfarande 2005 behövde arten skydd. Arten är inte i omedelbar fara eftersom merparten av dess habitat utgörs av skyddad skog, men introducerade arter som råtta och mungo, habitatminskning och naturkatastrofer utgör möjliga hot mot populationen.
Köttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantE
börjar medOvansidan på en adult elfinskogssångare är mestadels svart med vita partier medan undersidan är vit med svarta streck. Den har mörkt bruna ögon, tydlig vit uppbruten ögonring, vita fläckar på örontäckarna och i nacken och ett tunt vitt ögonbrynsstreck. Den har dubbla vita vingband och två vita fläckar på de yttre stjärtfjädrarna. Den har en lång svart smal näbb, blågrå ben och korta rundade vingar som i genomsnitt mäter 53,8 mm. Bland arterna i släktet Dendroica är det bara puertoricoskogssångare (Setophaga adelaidae) som har kortare vingar med ett genomsnitt på 50 mm. Juvenila individer skiljer sig från de adulta och har en grönaktig fjäderdräkt med olivfärgat huvud, gulaktig ögonring, grågrön ovansida, ljust olivgröngrå undersida, mörk vingovansida och två tydliga vitgula vingband. Det tar nästan ett år för den att anlägga adult fjäderdräkt.
Den adulta fågeln mäter i genomsnitt 12,5 cm, väger i genomsnitt 8,4 gram och könen har samma teckning.
Elfinskogssångare blandas ofta ihop med svartvit skogssångare (Mniotilta varia) som är en art som inte häckar i Karibien men som förekommer i Puerto Rico under vinterhalvåret mellan mitten av september och tidiga maj. Framför allt skiljer de sig i teckningen på huvuvdet. Den svartvita skogssångaren har ett centralt vitt hjässband och ett brett vitt ögonbrynsstreck.
Elfinskogssångare återfinns ofta födosökande efter insekter på en mellannivå av trädkronorna. Den beblandar sig ofta i flockar med andra arter som svartvit skogssångare (Mniotilta varia), puertoricotangara (Nesospingus speculiferus) och antillerpivi (Contopus latirostris). Den plockar sitt byte från bladen antingen stående eller i stilastående flykt likt en kolibri eller så genomborrar den mjuka växtdelar med sin långa näbb för att komma åt byten som finns i växten.
Fågelungarnas diet består av insekter och man har observerat hur föräldrarna har matat ungarna med fullvuxna fjärilar och hopprätvingar och även fjärilslarver.
Den häckar från mars till juni. Båda föräldrarna bygger boet, som placeras nära en trädstam och ofta i träd av arten Bulbophyllum wadsworthii. Boet är väl dolt och placeras mellan 1,3 och 7,6 meter över marken. Boet är skålformat och konstrueras av rötter, mindre grenar och torra löv främst från arterna Chusquea abietifolia, B. wadsworthii och Panicum maximum. Boskålen fodras med fibrer från släktet Cecropia, främst C. abietifolia, torra lövdelar och annat torrt växmaterial. Honan lägger i genomsnitt 2 till 3 vita ägg med rödbruna prickar och båda föräldrarna tar hand om ungarna efter att de har kläckts.
Det finns främst två hot mot artens överlevnad, predation och förstörelse eller förändring av lämpliga habitat. Man har konstaterat att ursprungliga predatorer är vitögd härmtrast (Margarops fuscatus), amerikansk sparvhök (Accipiter striatus) och den lokalt utdöda hispaniolakråkan (Corvus leucognaphalus). Tidigare tror man också att två endemiska arter av orm och ett flertal rovdjur som man funnit fossil av kan ha utgjort naturliga fiender till elfinskogssångare. Introducerade predatorer, som främst plundrar fågelbon, utgörs av arter som katt (Felis domesticus), hund (Canis lupus familiaris), råtta (Rattus rattus) och javanesisk mungo (Herpestes javanicus). Dessa arter har snabbt förökat sig på grund av att människan har byggt olika former av inrättningar, främst för kommunikation, i nationalparkerna El Yunque och Maricao.
Artens habitat förstörs både av människan och av naturen. Människan påverkar och förstör områdena genom byggande av telemaster och annan utrustning för kommunikation, avverkning av timmer, och byggande av vägar och järnvägar. Utöver detta förstörs habitat genom naturkatastrofer som skogsbränder och orkaner.
Elfinskogssångare placerades som kandidat för den amerikanska listan över utrotningshotade arter 1982. År 2005 uppvaktades Bushadministrationen av en grupp forskare och miljöaktivister för att placera 225 arter, däribland elfinskogssångare, till listan över utrotningshotade arter.
Första gången som IUCN bedömde artens status var 1988 då den fick bedömningen livskraftig (LC). 1994 ändrades dess status till missgynnad (NT), år 2000 bedömdes den som sårbar (VU) och 2016 som starkt hotad (EN), vilket än idag är dess status. Orsaken till att den placeras i kategorin starkt hotad är att den har en mycket liten utbredning och tros minska i antal på grund av habitatförlust och degradering.
