Galápagospingvin (Spheniscus mendiculus) är den minsta arten i släktet Spheniscus. Den är också den enda pingvinart som lever norr om ekvatorn, vilket dock inte gäller hela beståndet.
Galápagospingvinen är cirka 53 centimeter lång. Som adult har den en vit hakremsa som börjar vid ögonen, går i en båge över huvudets sidor och fortsätter under hakan.
Galápagospingvinen är endemisk för Galápagosöarna, som tillhör Ecuador. Där häckar den på öarna Isabela, Fernandina, Floreana och Santiago samt ett stort antal mindre skär. Ungefär 95% av hela populationen häckar på öarna Isabela och Fernandina i västra delen av ögruppen. Under häckningstid födosöker fåglarna nära boplatserna och kusten, medan den efter häckning kan röra sig längre ut till havs. Galápagospingvinen har tillfälligt observerats i Panama. Den är troligen närmast släkt med humboldtpingvinen (Spheniscus humboldti).
Den häckar utmed kusten alldeles över havsnivån och dyker i relativt grunda vatten efter byten.
Historiskt har artens bestånd varierat kraftigt, från 700 individer 1983 till 10 000 1971. 2009 beräknades beståndet till mellan 1 800 och 4 700 individer. De stora variationerna i beståndet tros bero på oregelbundenheter i levnadsbetingelser i den marina miljön, exempelvis El Niño, som tros öka i framtiden. Detta får, i kombination med det lilla beståndet och det begränsade utbredningsområdet, internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera den som starkt hotad (EN).
