Gelada (Theropithecus gelada) är en markattartad apa som är endemisk för bergsområden i Etiopien. Den är social och håller ofta samman i stora flockar, som ibland kan innehålla så många som 500 individer. Den påminner om babianerna i utseende, men tillhör det egna släktet Theropithecus. Geladan är den sista medlemmen av en större grupp av primater som hade gräs som huvudföda.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Vä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ar
ArborealTe
TerrestriskAl
Altriciella djurVi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Po
PolygyniSo
SocialDo
DominanshierarkiIn
Inte en migrantG
börjar medKroppslängden hos hanarna är mellan 69 och 74 centimeter och hos honorna mellan 50 och 65 centimeter. Hanens svans är mellan 46 och 50 centimeter lång och honans mellan 32,5 och 41 centimeter. Vikten är upp till 20 kilogram för hanen och 12 till 16 kilogram för honan.
Pälsen har allmänt en brun färg och svansen avslutas med en yvig tofs. Hanen har en man av långa hår på skuldran och även håren kring ansiktet är längre än hos honan. Det mörka ansiktet saknar nästan hår och har bleka ögonlock. Nosen är kortare än hos babianer och påminner lite mer om schimpansens ansikte. De främre extremiteterna är ofta mörkare än den övriga kroppen. Till skillnad från många andra apor ändrar inte området kring genitalierna färg när individen är parningsberedd, utan istället har den en hudfläck på bröstet som blir röd. Hos parningsberedda honor bildas ett band av vätskefyllda blåsor på bröstfläcken. Detta är en anpassning utifrån dess vana att sitta på marken, vilket medför att regionen kring genitalierna inte vanligtvis är synliga. Trots detta har geladan väl utvecklade hudvalkar vid stjärten.
På marken rör sig geladan på alla fyra fötterna och den klättrar nästan aldrig i träd.
Geladan har flera anpassningar till livet på marken och till födan, som främst består av gräs. Fingrarna är små och robusta för att dra upp gräs och de smala, små framtänderna är bra för att tugga gräset.
Geladans förekommer enbart på det etiopiska höglandet, vanligtvis på 2000 till 5000 meter över havet, och flest flockar lever i Simien nationalpark.
Sedan 1979 placeras geladan vanligen i det egna släktet Theropithecus, även om vissa genetiska studier tyder på att den borde placeras i släktet babianer. Andra studier indikerar istället att den genetiska skillnaden mellan geladan och babianerna är ännu större.
Geladan är idag den enda arten av släktet Theropithecus men flera utdöda arter finns beskrivna utifrån fossil. Bland dessa kan nämnas T. brumpti och T. darti samt T. oswaldi, som tidigare placerades i släktet Simopithecus. Släktet Theropithecus var tidigare inte heller begränsat till Etiopien utan fossil har återfunnits i södra Europa, Marocko, östra Afrika och Sydafrika.
Tidigare har två underarter beskrivits:
Sentida studier visar dock att uppdelningen i två underarter är felaktig. Istället består arten av tre underarter, där obscurus är den underart som förekommer i de centrala och södra delarna av det västra utbredningsområdet, det vill säga i ett område som sträcker ut sig söder om Tanasjön och öster om floden Takkazzé. Det nordvästra utbredningsområdet, som omfattar underarten gelada, sträcker ut sig norr om Tanasjön och väster om floden Takkazzé. Den östligaste populationen omfattar en hittills obeskriven underart.
Geladan födosöker på gräsmark och under natten söker den vanligen skydd bland klippor. På gräsmark finns få träd, men buskar och täta snår. Höglandet är svalare och mindre torrt än det angränsande låglandet.
Parning kan ske året om men de flesta ungarna föds under regnperioden. Parningsberedda honor riktar sin bakdel mot hanen, höjer den och flyttar svansen åt sidan. Dessutom har honor läten som visar att de är brunstiga. Hanen kommer sedan närmare honan och inspekterar bröstet och genitalierna. En hona kan kopulara fem gånger per dag, oftast vid middagstid.
Dräktigheten varar mellan 147 och 192 dagar (5-6 månader) och honan föder alltid bara en unge åt gången. Födelsen sker allmänt under natten. En nyfödd gelada har ett rött ansikte, slutna ögon och är täckt av svarta hår. Den genomsnittliga födelsevikten är 464 g. Honor som just har född en unge stannar vanligen lite avsides sin flock. Andra honor visar ofta intresse och kidnappar ibland ungar. Ungen håller sig fast vid moderns buk de första fem veckorna och klättrar sedan upp på hennes rygg. Efter cirka fem månader rör sig ungen självständigt inom flocken. En av de underordnade hanarna från flocken kan hjälpa till vid ungens uppfostring efter ungefär sex månader. Honan får vanligtvis en kull var tredje år och ungen dias vanligen 12 till 18 månader. Könsmognaden infaller för honor efter fyra till fem år, hanar blir först könsmogna vid fem till sju år. I naturen kan den leva i ungefär 20 år och i djurparker 30 år.
I Etiopien användes tidigare hanens man för ceremoniella ändamål. I jordbruksbygder dödas ibland gelador när de hämtar föda från jordbruksmark, och betande tamboskap konkurrerar i vissa områden om födan. Under senare delen av 1900-talet fångades flera individer som försöksdjur. Populationen minskar, men IUCN listar fortfarande arten som livskraftig (LC). Dock listas underarten T. g. gelada som sårbar (VU), eftersom dess utbredningsområde är fragmeterat och lämpliga habitat minskar på grund av utvidgat jordbruk i området.
