Guldvingemanakinen är en knubbig liten tätting. Hanen är mestadels kolsvart, med ljusigt guldgul framhjässa och svarta "horn". Det guldgula i vingarna som gett arten dess namn syns knappt på sittande fågel, däremot tydligt i flykten. Honan är likt många andra honfärgade manakiner färglöst olivgrön, men urskiljer sig genom gulaktigt på buk och strupe, mattskär näbb och skärröda ben. Arten är mestadels tystlåten, men under spelet hörs från hanen en ljus ton följd av smattrande och knäppande ljud. Även ett enstaka kväkande läte kan höras.
Guldvingemanakin placeras som enda art i släktet Masius. Den delas in i fem underarter:
Guldvingemanakinen hittas i bergsbelägen molnskog från 800 till 2000 meters höjd. Den håller sig vanligen gömd i skogens nedre skikt. Under spelet samlas dock hanar i grupp.
