Grön påfågel (Pavo muticus) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar. Den förekommer i Indien, Bangladesh och Sydostasien. Den minskar kraftig i antal och kategoriseras som starkt hotad av Internationella naturvårdsunionen.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Al
AllätareAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskPr
PrecocialAr
ArborealOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Re
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Po
PolygyniMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialIn
Inte en migrantG
börjar medGr
Gröna DjurGrön påfågel är längre och smäckrare än den vanliga påfågeln. Fjäderhuvan består av tio till tolv upprättstående fjädrar. Huvudet och huvan är blågröna, i samma färg som bröstet och halsen. Fjädrarna på bröstet och halsen har dock även guldröda eller gulgröna bräm som är metallglänsande. Vingtäckarna har en mörkblå färg med ett grönt skimmer. Hönan har visserligen inget stjärtsläp, men är till skillnad från påfågeln, likfärgad tuppen. Tuppen kan bli tre meter lång med sitt släp.
Grön påfågel förekommer i Indien och Sydostasien och delas in i tre underarter med följande utbredning:
Grön påfågel lägger fyra till åtta ägg i ett näste på marken. Födan utgörs av frön, frukt och insekter. Historiskt har den rapporterats från ett antal olika levnadsmiljöer, men idag är den i huvudsak begränsad till torr lövskog, allra helst nära ostörda floder och våtmarker.
Denna art är mycket svårare än den vanliga påfågeln att hålla i parker, då den är ömtålig och känslig. Även i sin naturliga miljö är den sällsynt, minskar kraftigt och riskerar utrotning. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten som starkt hotad. Förbättrade mätmetoder har dock lett till en uppvärdering av världspopulationen, från tidigare 10 000–20 000 adulta invidiver till 15 000–30 000 adulta individer.
