Japansk cettia (Horornis diphone) är en välkänd östasiatisk fågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar.
Japansk cettia är en stor (14-16 cm) och kraftig cettisångare. Vingarna är relativt långa och tydligt runda, stjärten likaså rätt lång men typiskt lös, tunn och rufsig. Fjäderdräkten är jämnt olivbrun ovan med varmare bruna vingpennor och kanter på tertialer som ofta bildar en kontrasterande bronsfärgad vingpanel. På huvudet syns ett tydligt och långt ögonbrynsstreck och undertill är den gråvit. Fåglar i vissa populationer (diphone, riukiuensis) har mer kanelbrun hjässa och gråbrunt på kind och örontäckare.
Manchurisk cettia (H. canturians, tidigare behandlad som underart) har mycket större storleksskillnad mellan könen så att hane diphone är jämnstor med hona canturians men betydligt mindre än hanen av samma art. Vidare är den varmare kanelbrun ovan och ögonbrynsstrecket tunnare. Näbben är också ljusare och kraftigare.
Japansk cettia förekommer som namnet avslöjar i de japanska öarna, men även norrut på Sachalin] och i Kurilerna samt på södra Koreahalvön. Den delas oftast upp i fem underarter med följande utbredning:
Tidigare inkluderades även nominatformen för manchurisk cettia (Horornis canturians) i japansk cettia, varvid den förra istället hade det vetenskapliga artnamnet borealis.
Japansk cettia infördes till Oahu i Hawaiiöarna mellan 1929 och 1941. Den har sedermera spritt sig till andra öar.
Japansk cettia hittas i tät och frodig vegetation där den ofta är svår att få syn på förutom när den sjunger. Under häckningstid förekommer den i fuktiga buskmarker, igenväxta gräsmarker och tät undervegetation inne i skog med dvärgbambu (Sasa kurilensis), upp till 3000 meters höjd på centrala Honshu och nära havsnivån på Hokkaido. I Sydkorea häckar den i blandskog med lågväxande städsegröna buskar och bambuarterna Pseudoasa japonica och Phyllostachys pubescens, på högre höjder bland rhododendronbuskar av arten Rhododendron schlippenbachii. Övervintrande fåglar i södra Japan ses i liknande tät vegetation som under sommaren, men även i vassbälten och i stadsnära trädgårdar och parker.
Födan är dåligt känd men tros bestå huvudsakligen av ryggradslösa djur och dess larver. Den har dock observerats ta en rad olika sorters frukt under hösten.
Fågeln häckar mellan mars och augusti, troligen med två kullar i södra delen av utbredningsområdet med tanke på att hanen fortsätter sjunga i augusti och in i början av september. Den bygger ett kupolformat bo som placeras ungefär en meter ovan mark i dvärgbambu eller ett lågväxande buskage. Däri lägger den fyra till sex ägg som ruvas i 16 dagar, varefter ungarna är flygga efter ytterligare 14 dagar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
