Bajkalsjön
1 arter
Bajkalsjön är en sjö i södra Sibirien i Ryssland, som är världens djupaste sjö och världens till ytan sjätte största sjö.
Bajkalsjöns största djup ligger på 1642 meter och 1 186,5 meter under havsnivå, genomsnittet är cirka 730 meter. Med en yta på 31 494 kvadratkilometer och en volym på 23 600 kubikkilometer är Bajkalsjön världens till ytan sjätte största sjö, till volymen världens näst största (efter Kaspiska havet) och världens till volymen största sötvattensjö. Sjön är 636 kilometer lång. Se även Lista över världens största sjöar. Sjöns yta ligger 455 meter över havet. Det finns över 300 vattendrag som mynnar ut i sjön men den har bara ett utlopp, floden Angara, en högerbiflod till Jenisej. 1996 blev Bajkalsjön uppsatt på Unescos världsarvslista. Vissa beräkningar pekar på att sjön kan vara 25 miljoner år gammal, vilket skulle göra den till inte bara världens djupaste utan även världens äldsta sjö.
Klimatet
Vid sjön dominerar tempererat inlandsklimat. Solen skiner ungefär 2 000 timmar per år med en minimum på 77 timmar i december och en maximum på 275 timmar i juni. Den årliga nederbördsmängden är ungefär 450 mm. Lägsta värdet med 7 mm förekommer i februari och högsta värdet på 120 mm i juli. Vintrarna (november-mars) har en medeltemperatur på −20 °C samt är torra och kalla. I bergsregioner vid sjön finns vanligen snö från september till slutet av juni. I dalgångar och andra låga områden ligger snön från november till april. De lägsta temperaturerna är omkring −40 °C. Våren (april/maj) och hösten (september/oktober) är med två månaders längd mycket kortvarig. Sommaren (juni - augusti) är med en medeltemperatur på 15 °C jämförelsevis varm för kontinentala förhållanden.
Hydrologi
Bajkalsjön är den största ansamlingen, ca 20-25 %, av allt sött ytvatten på jorden. Vattenvolymen är med 23 000 kubikkilometer, något mer än Östersjön, som dock är bräckt vatten. Avrinningsområdet för alla floder som mynnar i sjön är 1,5 miljoner km². Vanligen räknas 336 större floder och ett oräkneligt antal mindre vattendrag som fyller sjön. De tre viktigaste tillflöden är Goloustnaja, Selenga och Bargusin. Floden Angara är idag Bajkalsjöns enda utflöde och även en av Sibiriens största floder. Sjöns volym motsvarar 400 års flöde i Angara. Tidigare under jordens historia fanns ytterligare två utflöden. Den första fanns lite norr om Angara med anslutning till Lenaflodens dalgång. Floden blev avskuren på grund av bergsbildning. Det andra utflödet låg längre söderut. Vattendraget försvann i samband med ett jordskalv för 16 000 år sedan.
Fauna
I sjön lever över 2 600 ryggradslösa arter. Av de kända arterna är 93 procent endemiska (det vill säga att de är unika för sjön). Djurarter finns även i sjöns allra djupaste delar. På grund av att sjön ökade sitt djup långsamt hade organismerna möjlighet att anpassa sig till de ändrade förhållandena. Det finns minst 53 olika fiskarter i sjön, däribland ulkar, vilket är egendomligt eftersom de flesta ulkarter lever i havet. De så kallade fettulkarna (Comephorus sp.) är de sötvattensfiskar som lever på störst djup, cirka 200–500 meter ner. Fettulken är basföda åt bajkalsälen, som är den minsta kända arten av säl. Enligt olika teorier vandrade deras förfäder över floder från förhistoriska havsområden till regionen som numera täcks av Bajkalsjön. Som möjliga ursprungsregioner utpekas havet Paratethys eller ett vid denna tid mera söderut liggande ishav.
Bajkalsjön bebos av cirka 230 arter märlkräftor som utgör 90 procent av sjöns biomassa. Särskilt utmärkande är ett litet kräftdjur med namnet Epischura baikalensis som äter de minsta algerna och bakterier. Kräftdjuret är bara 1,5 millimeter långt men på en kvadratkilometer vattenyta finns upp till tre miljoner individer. Andra kräftdjur äter organiskt avfall som döda fiskar, drunknade insekter samt däggdjur.
Näringsliv och naturskydd
Efter andra världskriget blev regionen i stor skala industrialiserad. Viktiga steg var byggandet av Transsibiriska järnvägen samt av Bajkal Amur Magistral. Stora fabriker som framställer papper och pappersmassa etablerades i Bajkalsk (1966) och Selenginsk (60 km från sjöns östra strandlinje). Samtidigt ökade fisket betydligt. Avloppsvatten lämnades ofta orenade i sjön vilket orsakade större miljöproblem.
Pappersfabriken i Bajkals fick 2003 en kredit av Världsbanken som enligt Greenpeace låg vid 22,4 miljoner US-dollar för en omfattande sanering av sina anläggningar. Kostnaden för hela saneringen uppskattades med 33,5 miljoner US-dollar. Det visade sig tyvärr att projektet utfördes slarvigt och därför beslöt Världsbanken 2005 att frysa sina pengar.
För att motverka denna utveckling inrättades en del naturskyddszoner och nationalparker. Till exempel finns vid östra strandlinjen Transbajkal nationalpark. En annan nationalpark ligger söder om ön Olchon. I dessa nationalparker lever bland annat lodjur, björnar, hjortdjur och vargar.
Bajkalsjön är en sjö i södra Sibirien i Ryssland, som är världens djupaste sjö och världens till ytan sjätte största sjö.
Bajkalsjöns största djup ligger på 1642 meter och 1 186,5 meter under havsnivå, genomsnittet är cirka 730 meter. Med en yta på 31 494 kvadratkilometer och en volym på 23 600 kubikkilometer är Bajkalsjön världens till ytan sjätte största sjö, till volymen världens näst största (efter Kaspiska havet) och världens till volymen största sötvattensjö. Sjön är 636 kilometer lång. Se även Lista över världens största sjöar. Sjöns yta ligger 455 meter över havet. Det finns över 300 vattendrag som mynnar ut i sjön men den har bara ett utlopp, floden Angara, en högerbiflod till Jenisej. 1996 blev Bajkalsjön uppsatt på Unescos världsarvslista. Vissa beräkningar pekar på att sjön kan vara 25 miljoner år gammal, vilket skulle göra den till inte bara världens djupaste utan även världens äldsta sjö.
Klimatet
Vid sjön dominerar tempererat inlandsklimat. Solen skiner ungefär 2 000 timmar per år med en minimum på 77 timmar i december och en maximum på 275 timmar i juni. Den årliga nederbördsmängden är ungefär 450 mm. Lägsta värdet med 7 mm förekommer i februari och högsta värdet på 120 mm i juli. Vintrarna (november-mars) har en medeltemperatur på −20 °C samt är torra och kalla. I bergsregioner vid sjön finns vanligen snö från september till slutet av juni. I dalgångar och andra låga områden ligger snön från november till april. De lägsta temperaturerna är omkring −40 °C. Våren (april/maj) och hösten (september/oktober) är med två månaders längd mycket kortvarig. Sommaren (juni - augusti) är med en medeltemperatur på 15 °C jämförelsevis varm för kontinentala förhållanden.
Hydrologi
Bajkalsjön är den största ansamlingen, ca 20-25 %, av allt sött ytvatten på jorden. Vattenvolymen är med 23 000 kubikkilometer, något mer än Östersjön, som dock är bräckt vatten. Avrinningsområdet för alla floder som mynnar i sjön är 1,5 miljoner km². Vanligen räknas 336 större floder och ett oräkneligt antal mindre vattendrag som fyller sjön. De tre viktigaste tillflöden är Goloustnaja, Selenga och Bargusin. Floden Angara är idag Bajkalsjöns enda utflöde och även en av Sibiriens största floder. Sjöns volym motsvarar 400 års flöde i Angara. Tidigare under jordens historia fanns ytterligare två utflöden. Den första fanns lite norr om Angara med anslutning till Lenaflodens dalgång. Floden blev avskuren på grund av bergsbildning. Det andra utflödet låg längre söderut. Vattendraget försvann i samband med ett jordskalv för 16 000 år sedan.
Fauna
I sjön lever över 2 600 ryggradslösa arter. Av de kända arterna är 93 procent endemiska (det vill säga att de är unika för sjön). Djurarter finns även i sjöns allra djupaste delar. På grund av att sjön ökade sitt djup långsamt hade organismerna möjlighet att anpassa sig till de ändrade förhållandena. Det finns minst 53 olika fiskarter i sjön, däribland ulkar, vilket är egendomligt eftersom de flesta ulkarter lever i havet. De så kallade fettulkarna (Comephorus sp.) är de sötvattensfiskar som lever på störst djup, cirka 200–500 meter ner. Fettulken är basföda åt bajkalsälen, som är den minsta kända arten av säl. Enligt olika teorier vandrade deras förfäder över floder från förhistoriska havsområden till regionen som numera täcks av Bajkalsjön. Som möjliga ursprungsregioner utpekas havet Paratethys eller ett vid denna tid mera söderut liggande ishav.
Bajkalsjön bebos av cirka 230 arter märlkräftor som utgör 90 procent av sjöns biomassa. Särskilt utmärkande är ett litet kräftdjur med namnet Epischura baikalensis som äter de minsta algerna och bakterier. Kräftdjuret är bara 1,5 millimeter långt men på en kvadratkilometer vattenyta finns upp till tre miljoner individer. Andra kräftdjur äter organiskt avfall som döda fiskar, drunknade insekter samt däggdjur.
Näringsliv och naturskydd
Efter andra världskriget blev regionen i stor skala industrialiserad. Viktiga steg var byggandet av Transsibiriska järnvägen samt av Bajkal Amur Magistral. Stora fabriker som framställer papper och pappersmassa etablerades i Bajkalsk (1966) och Selenginsk (60 km från sjöns östra strandlinje). Samtidigt ökade fisket betydligt. Avloppsvatten lämnades ofta orenade i sjön vilket orsakade större miljöproblem.
Pappersfabriken i Bajkals fick 2003 en kredit av Världsbanken som enligt Greenpeace låg vid 22,4 miljoner US-dollar för en omfattande sanering av sina anläggningar. Kostnaden för hela saneringen uppskattades med 33,5 miljoner US-dollar. Det visade sig tyvärr att projektet utfördes slarvigt och därför beslöt Världsbanken 2005 att frysa sina pengar.
För att motverka denna utveckling inrättades en del naturskyddszoner och nationalparker. Till exempel finns vid östra strandlinjen Transbajkal nationalpark. En annan nationalpark ligger söder om ön Olchon. I dessa nationalparker lever bland annat lodjur, björnar, hjortdjur och vargar.
