Tanganyikasjön
0 arter
Tanganyikasjön är en stor sjö i Centralafrika. Sjön utgör den naturliga gränsen mellan Kongo-Kinshasa i väst och Tanzania i öst och större delen av sjön delas mellan dessa två länder. Mindre delar hör till Burundi i norr respektive Zambia i söder. Tanganyikasjön är den näst största sötvattenssjön i volym och den näst djupaste sjön i världen efter Bajkalsjön i Sibirien. Sjön antas även vara jordens näst äldsta efter Bajkalsjön.
Sjöns enda utlopp är den 320 kilometer långa Lukugafloden som sträcker sig från sjöns västra strand vid Kalemi till Lualabafloden 40 kilometer norr om Kabalo.
Sedan 9 maj 2007 är sjön uppsatt på Burundis tentativa världsarvslista.
Geografi
Sjön ligger i östafrikanska gravsänkesystemets västra gravsänka, omgärdad av dalens bergsluttningar och är den största av Afrikas sjöar i gravsänkor. Med sitt medeldjup på 570 meter och ett maximalt djup på 1 470 meter i den norra bassängen är det Afrikas djupaste sjö som också utgör kontinentens största färskvattenreservoar. Sjön är 673 kilometer lång från norr till söder och i genomsnitt 50 kilometer i bredd. Dess 32 900 km² gör den till kontinentens näst största till ytan. Medeltemperaturen är 25 °C och sjön har ett pH-värde på 8,4.
Det enorma djupet och sjöns tropiska läge förhindrar omsättningen av större vattenmassor, vilket gör att mycket av de största djupen består av så kallat fossilt vatten och är anoxiskt (brist på syre). Den låga halten av syre, i kombination med förekomsten av höga halter vätesulfid, gör att de 1200 m närmast botten saknar liv.
Sjön upptagningsområde täcker 231 000 km² med två större tillflöden och ett antal mindre floder och strömmar (på grund av de branta bergen som gör upptagningsområdet litet). Sjön har periodvis ett utflöde i Lukugafloden som mynnar ut i Lualaba i Kongoflodens vattensystem. De största inflödena är Ruzizifloden, som rinner från Kivusjön i norr, och Malagarasifloden från öst, Tanzanias näst största flod.
Biologi
I sjön finns mer än 350 fiskarter, varav de flesta är endemiska. Av dessa arter är mer än 250 ciklidfiskar. 98 procent av Tanganyikans ciklidarter är endemiska för sjön. Detta gäller även de flesta av sjöns evertebrater, särskilt blötdjur (vilka har samma former som många marina blötdjur), krabbor, räkor, hoppkräftor, maneter och iglar. I pelagen, den fria vattenpelaren, finns dock större delen av fiskbeståndet som domineras av sex arter: två arter av kapenta (så kallad tanganyikasardin) och fyra arter rovfisk av släktet lates (besläktade med de nilabborrar som ödelagt Victoriasjöns bestånd av ciklider). Flera arter av ciklider, bland annat Frontoser, Prinsessan av Burundi och snäcklekare, har blivit populära som akvariefiskar på grund av sina unika och attraktiva färger och kroppsformer, sin ovanliga livsstil och relativt höga intelligens.
Några andra speciella arter som lever i sjön är vattenkobror. Av större djur kan nämnas nilkrokodil och flodhäst som förekommer vid några ställen längs sjöns strandlinje.
Tanganyikasjön är en stor sjö i Centralafrika. Sjön utgör den naturliga gränsen mellan Kongo-Kinshasa i väst och Tanzania i öst och större delen av sjön delas mellan dessa två länder. Mindre delar hör till Burundi i norr respektive Zambia i söder. Tanganyikasjön är den näst största sötvattenssjön i volym och den näst djupaste sjön i världen efter Bajkalsjön i Sibirien. Sjön antas även vara jordens näst äldsta efter Bajkalsjön.
Sjöns enda utlopp är den 320 kilometer långa Lukugafloden som sträcker sig från sjöns västra strand vid Kalemi till Lualabafloden 40 kilometer norr om Kabalo.
Sedan 9 maj 2007 är sjön uppsatt på Burundis tentativa världsarvslista.
Geografi
Sjön ligger i östafrikanska gravsänkesystemets västra gravsänka, omgärdad av dalens bergsluttningar och är den största av Afrikas sjöar i gravsänkor. Med sitt medeldjup på 570 meter och ett maximalt djup på 1 470 meter i den norra bassängen är det Afrikas djupaste sjö som också utgör kontinentens största färskvattenreservoar. Sjön är 673 kilometer lång från norr till söder och i genomsnitt 50 kilometer i bredd. Dess 32 900 km² gör den till kontinentens näst största till ytan. Medeltemperaturen är 25 °C och sjön har ett pH-värde på 8,4.
Det enorma djupet och sjöns tropiska läge förhindrar omsättningen av större vattenmassor, vilket gör att mycket av de största djupen består av så kallat fossilt vatten och är anoxiskt (brist på syre). Den låga halten av syre, i kombination med förekomsten av höga halter vätesulfid, gör att de 1200 m närmast botten saknar liv.
Sjön upptagningsområde täcker 231 000 km² med två större tillflöden och ett antal mindre floder och strömmar (på grund av de branta bergen som gör upptagningsområdet litet). Sjön har periodvis ett utflöde i Lukugafloden som mynnar ut i Lualaba i Kongoflodens vattensystem. De största inflödena är Ruzizifloden, som rinner från Kivusjön i norr, och Malagarasifloden från öst, Tanzanias näst största flod.
Biologi
I sjön finns mer än 350 fiskarter, varav de flesta är endemiska. Av dessa arter är mer än 250 ciklidfiskar. 98 procent av Tanganyikans ciklidarter är endemiska för sjön. Detta gäller även de flesta av sjöns evertebrater, särskilt blötdjur (vilka har samma former som många marina blötdjur), krabbor, räkor, hoppkräftor, maneter och iglar. I pelagen, den fria vattenpelaren, finns dock större delen av fiskbeståndet som domineras av sex arter: två arter av kapenta (så kallad tanganyikasardin) och fyra arter rovfisk av släktet lates (besläktade med de nilabborrar som ödelagt Victoriasjöns bestånd av ciklider). Flera arter av ciklider, bland annat Frontoser, Prinsessan av Burundi och snäcklekare, har blivit populära som akvariefiskar på grund av sina unika och attraktiva färger och kroppsformer, sin ovanliga livsstil och relativt höga intelligens.
Några andra speciella arter som lever i sjön är vattenkobror. Av större djur kan nämnas nilkrokodil och flodhäst som förekommer vid några ställen längs sjöns strandlinje.
