Vostoksjön
0 arter
Vostoksjön är den största av omkring 140 subglaciala sjöar under Antarktis is, och har varit isolerad i minst 20 miljoner år. Tidigare trodde man att sjön var helt isolerad, men det sker en viss avrinning och en viss påfyllning via avsmältning, vilket leder till att vattnet i sjön har en omsättningtid på ca 13 300 år. Sjön ligger fyra kilometer under den ryska forskningsstationen Vostok. Den är 240 kilometer lång och 50 kilometer bred. I mitten av sjön finns det en förhöjning, vilket innebär att det kan finnas två olika slags miljöer i de två delarna av sjön.
Sjöns existens anades redan genom seismografiska undersökningar som leddes av den sovjetiska geologen Andrej Kapita 1959-1964, men först vid mitten av 1990-talet kunde brittiska och ryska forskare klart belägga att den finns, och en artikel om upptäckten av sjön publicerades i tidnskriften Nature den 20 juni 1996.
Ett projekt för att utforska sjön påbörjades 2007 och kommer att hålla på i minst 10 år. I april 2005 upptäckte tyska, ryska och japanska forskare att sjön även har tidvatten. Ryska forskare, under ledning av Valerij Lukin, meddelade den 6 februari 2012 att de efter lång tids borrning hade nått sjöns övre ytnivå.
Ingen annan sjömiljö på jorden innehåller lika mycket syre. Det tros finnas liv i den i form av mikrober, och dessa antas leva med hjälp av kemosyntes. På grund av sjöns likheter med Jupiters måne Europa används den ofta som argument för liv på Europa.
Vostoksjön är den största av omkring 140 subglaciala sjöar under Antarktis is, och har varit isolerad i minst 20 miljoner år. Tidigare trodde man att sjön var helt isolerad, men det sker en viss avrinning och en viss påfyllning via avsmältning, vilket leder till att vattnet i sjön har en omsättningtid på ca 13 300 år. Sjön ligger fyra kilometer under den ryska forskningsstationen Vostok. Den är 240 kilometer lång och 50 kilometer bred. I mitten av sjön finns det en förhöjning, vilket innebär att det kan finnas två olika slags miljöer i de två delarna av sjön.
Sjöns existens anades redan genom seismografiska undersökningar som leddes av den sovjetiska geologen Andrej Kapita 1959-1964, men först vid mitten av 1990-talet kunde brittiska och ryska forskare klart belägga att den finns, och en artikel om upptäckten av sjön publicerades i tidnskriften Nature den 20 juni 1996.
Ett projekt för att utforska sjön påbörjades 2007 och kommer att hålla på i minst 10 år. I april 2005 upptäckte tyska, ryska och japanska forskare att sjön även har tidvatten. Ryska forskare, under ledning av Valerij Lukin, meddelade den 6 februari 2012 att de efter lång tids borrning hade nått sjöns övre ytnivå.
Ingen annan sjömiljö på jorden innehåller lika mycket syre. Det tros finnas liv i den i form av mikrober, och dessa antas leva med hjälp av kemosyntes. På grund av sjöns likheter med Jupiters måne Europa används den ofta som argument för liv på Europa.
