Större hökgök är med en kroppslängd på 38 cm störst av hökgökarna. Den är brun ovan med askgrå hjässa och nacke. Stjärten är bandad i brungrått och svart. Den har svart haka, vit strupe och rostfärgat bröst, de båda senare mörkstreckade. Buken är vit med svarta band. Runt ögat syns en gul ögonring.
Ungfågeln är bandad i rostfärgat och brunt på ovansidan. Den är vidare grå i pannan, vit i nacken samt har stjärten bandad i rostrött och svart. Den beigefärgade undersidan är streckade med svarta droppar.
Jämfört med den något mindre arten indisk hökgök (H. varius) är den brunare ovan med kraftigt bandad undersida och bredare bandning på stjärten. Ungfågeln har bandade flanker och likaså bredare bandning på stjärten, huvudet gråare på äldre ungfåglar.
Större hökgök förekommer från norra Pakistan till Indien, södra Kina, Taiwan, Myanmar, Thailand och Indokina. Den flyttar vintertid till nordöstra Indien och Thailand söderut till södra och östra Indien, Malackahalvön, Andamanöarna, Stora och Små Sundaöarna samt Filippinerna.
Större hökgök påträffas i olika skogsbiotoper, framför allt med ek (eller i Nepal ek- och rhododendronskogar), från 900 till 2700 meters höjd i Indien, i Nepal upp till 3000 meter. Födan består av insekter, framför allt fjärilslarver, men tar också bär.
Fågeln häckar från juni till juli i västra Himalaya, april till juni i Assam. Liksom många andra gökarter är större hökgök boparasit som lägger ägg i andra fåglars bon. Kända värdar är fnittertrastar, mindre kortvinge och streckad spindeljägare. Vissa värdar, som vitbrynad fnittertrast, kan känna igen äggen och avlägsnar dem från boet.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig i många delar av utbredningsområdet.
