Perutjockfot (Burhinus superciliaris) är en sydamerikansk fågel i familjen tjockfotar inom ordningen vadarfåglar.
Perutjockfoten är en medelstor fågel med en kroppslängd på 40 centimeter. Fjäderdräkten är brungrå med bruna streck och fläckar. Undersidan är vit och benen långa och gula. Genom ögat syns ett vitt streck med svart övre kant. Den relativt korta näbben har en svart spets.
Perutjockfoten återfinns på en smal kuststräcka mellan Stilla havet och Anderna, från södra Ecuador till norra Chile. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Perutjockfoten hittas i halvöken, jordbruksområden, torr betesmark eller bevuxna floddalar. Framför allt ses den ofta i sädesfält som alfalfa och majs.
Fågeln är mestadels aktiv nattetid. Födan är inte känd, men den födosöker på marken, troligen efter insekter, små ödlor och andra djur. Dagtid är den svår att få syn på när den vilar helt orörlig och kamouflerad mot bakgrunden.
Rätt lite är känt om dess häckningsbeteende men ett bo med två ägg har hittats i juni i Cerros de Naupe (en låg bergskedja i Peru) utmed en torr sluttning sparsamt bevuxen med buskage och kaktus. Boet var en uppskrapad grop i marken och äggen gräddfärgade med fläckar. En förälder ruvade medan den andra stod i skuggan några meter bort.
Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.
