Alkonblåvinge (Maculinea alcon) är en fjäril i familjen juvelvingar. Arten förekommer från europeiska fastlandet österut bort till Sibirien och Mongoliet. I Norden finns den enbart i Sverige och Danmark. Som de flesta juvelvingar utsöndrar den som larv ett ämne som uppskattas av myror, i synnerhet släktet Myrmica.
Alkonblåvingen lever på fuktiga öppna marker som till exempel en mager fuktäng eller i övergångszoner mellan kärr och skog. Den trivs i marker som utsätts för kontinuerlig påverkan, som lätt betade ängar och militära övningsfält.
Alkonvingen är i vissa områden starkt beroende av att ängar hålls öppna av betande djur. På andra håll hotas arten av ett för kraftigt betande som decimerar antalet närings- och näktarväxter.
Utbredningsområdet omfattar norra Spanien, fläckvis i Frankrike, norra Italien, Schweiz, Belgien samt norra och sydöstra Tyskland till Danmark och Sverige, och dessutom österut genom Central- och Östeuropa till Centralasien.
Den har gått tillbaka i Sverige och finns numera (2015) endast i Skåne, Halland, Bohuslän och Västergötland. I Skåne förekommer den på två kända platser, nämligen Hunnerödsmossen och nära Hällestad socken. I södra Halland finns den endast i Falkenbergs kommun och Halmstads kommun. Den är Västergötlands landskapsinsekt.
Alkonblåvingen är rödlistad i Sverige. I 2000 och 2005 års rödlistor var den upptagen som sårbar ("VU"), medan den i 2010 och 2015 års rödlistor anges som starkt hotad ("EN").
Alkonblåvingen förekommer inom mycket begränsade områden och rör sig sällan utanför dessa.
I Sverige använder den som värdväxt för äggen i princip uteslutande klockgentiana. Nektar kan den emellertid hämta från ett stort antal blommande växter.
