Vitbukig flyghöna är en kraftigt byggd och medelstor fågel, 31–39 centimeter lång, och liksom andra flyghönor med duvlikt litet huvud, långa spetsiga vingar och snabb flykt. Den är generellt kryptiskt färgad i olivgrönt, brunt, gulbrunt, grått och svart. Ett kastanjebrunt bröstband skiljer den vita buken från den gulgröna halsen. I flykten syns den vita buken tydligt, liksom vita vingundersidor och förlängda mittersta stjärtfjädrar. Honan är lik hanen men blekare.
Vitbukig flyghöna delas in i två distinkta underarter med följande utbredning:
Östliga populationer, framför allt de från Kazakstan, flyttar vintertid till Pakistan och delar av norra Indien.
Vitbukig flyghöna årerfinns i öppet stenlandskap, halvöken, trädlösa slätter och ibland i uttorkade lerslätter. Vintertid besöker den även jordbruksmark, men föredrar sandigare jord och mycket mindre beroende av växtlighet än svartbukig flyghöna som den delar utbredningsområde med. Den förekommer inte heller till skillnad från denna över 1000 meter över havet.
Fågeln födosöker ofta i grupp och samlas i stora antal för att dricka vatten strax efter gryning. Vitbukig flyghöna lever framför allt av frön, men också knoppar, skott och löv. Den intar ibland också sklbaggar och andra små ryggradslösa djur, liksom grus för att hjälpa till vid matsmältningen.
Boet är inget mer än en uppskrapad grop i en sänka, där den lägger två till tre ägg. Båda könen ruvar i 19–25 dagar och turas om att hämta vatten till dem genom att blötlägga bukfjädrarna vid vattenhålen. Ungarna lämnar boet kort efter de föds.
Arten har ett stort utbredningsområde, en stor population och den globala populationstrenden är stabil. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan 4.200 och 6.200 par.
