Västsahara
537 arter
Västsahara, tidigare Spanska Sahara, är ett land i Saharaöknen söder om Marocko i norra Afrika.
Geografi
- Lägsta punkt: Sebjet Tah, 55 meter under havet
- Naturtillgångar: fiske, fosfat, järnmalm; flera internationella bolag har letat efter olja.
Klimat och miljö
Större delen av Västsahara består av platt, stenig öken, även om vissa områden har berg och/eller sanddyner. Inre delen av landet består av en högplatå, 500–800 meter över havet, som är sönderskuren av ett nät av wadier.
Även kusten består huvudsakligen av öken, med en ganska rak kustlinje utan öar, uddar och vikar, men med strandsporrar som löper ut från kusten. Innanför kustlinjen finns ett antal strandsjöar.
Inlandets berggrund består främst av graniter, bildade under prekambrium. Kustområdet består mestadels av sedimentära bergarter. I norr finns sandstensformationer, bildade under paleozoikum och mesozoikum.
Delar av området har tidigare varit havsbotten, och är därför täckt med fossiler. Växtligheten är mycket sparsam och består främst av tåliga träd och buskar, vilka sprider sig efter regn. Djurlivet begränsas främst till smådjur och fåglar.
I Västsahara råder ett hett och torrt ökenklimat där regn är sällsynt. Kalla havsvindar ger dimma och kraftig dagg. Under vintern och våren kan den heta, torra, sandmättade sirocco-vinden förekomma, och harmattan-vinden som också är sandmättad blåser 60% av tiden.
Västsaharas miljöproblem är bland annat färskvattenbrist och avsaknad av odlingsbar mark, men västsaharier och internationella grupper varnar också för snabb utfiskning av Västsaharas vatten, av marockanska och europeiska fiskeflottor. I södra delen av Västsahara vid Dahla finns dessutom stora växthusanläggningar för grönsaker, som bevattnas från underjordiska sjöar som ger vattenbrist. Den marockanska exploateringen av naturresurserna fiske och grönsaksodlingar tär på naturen.
All elektricitet har tidigare producerats av fossila bränslen men sedan 2017 har vind- och solkraftsinstallationer byggts med främsta syfte att förse fosfatgruvan Bou Craa och den marockanska ockupationsarmen tillgång till drivkraft.
Stora områden i öknen är ofarbara på grund av landminor, multipelbomber och oexploderad ammunition, som blivit kvar sedan kriget eller ingår i den marockanska mur som delar landet i två delar.
Västsahara, tidigare Spanska Sahara, är ett land i Saharaöknen söder om Marocko i norra Afrika.
Geografi
- Lägsta punkt: Sebjet Tah, 55 meter under havet
- Naturtillgångar: fiske, fosfat, järnmalm; flera internationella bolag har letat efter olja.
Klimat och miljö
Större delen av Västsahara består av platt, stenig öken, även om vissa områden har berg och/eller sanddyner. Inre delen av landet består av en högplatå, 500–800 meter över havet, som är sönderskuren av ett nät av wadier.
Även kusten består huvudsakligen av öken, med en ganska rak kustlinje utan öar, uddar och vikar, men med strandsporrar som löper ut från kusten. Innanför kustlinjen finns ett antal strandsjöar.
Inlandets berggrund består främst av graniter, bildade under prekambrium. Kustområdet består mestadels av sedimentära bergarter. I norr finns sandstensformationer, bildade under paleozoikum och mesozoikum.
Delar av området har tidigare varit havsbotten, och är därför täckt med fossiler. Växtligheten är mycket sparsam och består främst av tåliga träd och buskar, vilka sprider sig efter regn. Djurlivet begränsas främst till smådjur och fåglar.
I Västsahara råder ett hett och torrt ökenklimat där regn är sällsynt. Kalla havsvindar ger dimma och kraftig dagg. Under vintern och våren kan den heta, torra, sandmättade sirocco-vinden förekomma, och harmattan-vinden som också är sandmättad blåser 60% av tiden.
Västsaharas miljöproblem är bland annat färskvattenbrist och avsaknad av odlingsbar mark, men västsaharier och internationella grupper varnar också för snabb utfiskning av Västsaharas vatten, av marockanska och europeiska fiskeflottor. I södra delen av Västsahara vid Dahla finns dessutom stora växthusanläggningar för grönsaker, som bevattnas från underjordiska sjöar som ger vattenbrist. Den marockanska exploateringen av naturresurserna fiske och grönsaksodlingar tär på naturen.
All elektricitet har tidigare producerats av fossila bränslen men sedan 2017 har vind- och solkraftsinstallationer byggts med främsta syfte att förse fosfatgruvan Bou Craa och den marockanska ockupationsarmen tillgång till drivkraft.
Stora områden i öknen är ofarbara på grund av landminor, multipelbomber och oexploderad ammunition, som blivit kvar sedan kriget eller ingår i den marockanska mur som delar landet i två delar.
