Angolalångnäbb (Macrosphenus pulitzeri) är en fågel i familjen afrikanska sångare inom ordningen tättingar. Den förekommer endast i ett begränsat område i Angola. Arten är mycket fåtalig och minskar i antal. IUCN kategoriserar den som starkt hotad.
Det var under den amerikanske publicisten Ralph Pulitzers expedition till Angola som Rudyerd Bolton upptäckte arten. När han beskrev den gav han den därför det vetenskapliga artnamnet pulitzeri.
Angolalångnäbben är en 13 centimeter lång kortstjärtad och tunnäbbad tätting. Fjäderdräkten är övervägande dovt olivbrun, med blekare buk och gråaktigt ansikte. Lätet är en serie höga, sparvlika toner som upprepas varierat, ömsom explosivt, ömsom mjukare.
Arten förekommer enbart i förkastningsbranten i västra Angola (Vila Nova do Seles till Chingoroi). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Angolalångnäbb förekommer i torr städsegrön skog, i ungskog, torra buskmarker och övergivna kaffeplantager på mellan 800 och 1 030 meters höjd, även om studier från 2012 bara fann arten i gammelskog. Arten verkar vara beroende av täta lianer och snårig undervegetation. Den födosöker lågt efter insekter, nästan på marknivå, och är mycket svårsedd.
Arten är mycket dåligt känd, men populationen tros vara liten och uppgå till 1 000−2 500 vuxna individer. Den tros minska i antal till följd av habitatförlust. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som starkt hotad.
