Pycroftpetrell (Pterodroma pycrofti) är en hotad fågel i familjen liror som förekommer i Stilla havet. Den häckar på öar utanför Nya Zeeland.
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Arthur Thomas Pycroft (1875-1971), nyzeeländsk naturforskare och samlare av specimen.
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Havsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
So
SocialMi
MigrerarP
börjar medPycroftpetrellen är en liten (26 cm), gråvit petrell. Ovansidan är grå, vingarna mörkare med ett tydligt "M" som syns i flykten. Vingundersidorna är vita med mörk spets och en mörk kant utmed framkanten som sträcker sig otydligt vidare från vingknogen in mot kroppen. Undersidan är vit med en otydlig och ofullständig halskrage. Runt ögat syns en mörkare fläck.
Fågeln skiljs från de flesta andra små petreller genom vitare vingundersidor. Stejnegerpetrellen har mer utbredd och mörkare ögonmask, medan cookpetrellen istället är ljusare, framför allt på hjässan och ögonmasken. Pycroftpetrellen kan möjligen inte skiljas från robinsoncrusoepetrellen, men troligen överlappar inte utbredningsområdena.
Fågeln häckar på små öar utanför Nya Zeelands östkust. Efter häckning verkar den sprida sig mot centrala och östra tropiska Stilla havet. Subfossila lämningar visar att arten tidigare även häckade på Norfolkön och Lord Howeön.
Pycroftpetrellen gräver bohålor på kustnära sluttningar, ofta mitt i andra petrellkolonier. Den adulta fågeln återvänder till häckningsplatsen i oktober, lägger ägg i november–december och ungarna lämnar boet i mars–april. Födan är dåligt känd, men den har setts ta bläckfisk och kräftdjur.
Pycroftpetrellen har ett mycket litet häckningsområde, begränsat till fem små skär. Majoriteten häckar dessutom på en enda ö, vilket gör den mycket känslig för predation från invasiva arter. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar. Världspopulationen uppskattas till mellan 12.000 och 22.000 häckande individer.
