Mustaschparakit (Psittacula alexandri) är en asiatisk fågel i familjen östpapegojor inom ordningen papegojfåglar.
Fågelns vetenskapliga artnamn alexandri syftar på Alexander den store som sägs ha exporterat stora antal parakiter från Punjab till europeiska länder där de ansågs vara statusföremål för adel, kungligheter och krigsherrar. Arten namngavs av Carl von Linné 1758 och är världens första fågeleponym.
Mustaschparakiten är en 38 cm lång, rätt satt gräsgrön parakit med rosarött bröst. Huvudet är blågrått med ett svart streck mellan pannan och ögat samt svart på hakan och nedre delen av kinden. På de gröna vingarna syns en gul fläck. Hanen har röd näbb, honan svart. Den för Psittacula-parakiter rätt korta stjärten är blåaktig. Vanligaste lätet är ett kort, nasalt nedåtböjt skri, i engelsk litteratur återgivet som "qwuank".
Mustaschparakit delas in i åtta underarter med följande utbredning:
Arten är införd av människan till Singapore, Hongkong och Japan där den etablerat frilevande populationer. Populationen på Borneo är möjligen införd även den.
Mustaschparakiten bebor fuktiga lövskogar, skogsbryn, ungskogar samt kokos- och teakplantage. Den hittas också i mangroveskogar samt i parker och trädgårdar. Födan är dåligt känd men består nektar och blommor. Fågeln häckar i ett trädhål mellan december och april i kontinentala Asien, året runt utom i april på Java.
Sentida uppgifter visar att mustaschparakiten minskar relativt kraftigt i antal till följd av fångst för burfågelindustrin, förföljelse och habitatförstörelse. Sedan 2013 kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten därför som nära hotad.
