Beringskarven är något större och kraftigare än pelagskarven som den till viss del delar utbredningsområde med, med större huvud och tjockare hals och näbb. Den adulta fågeln är lik pelagskarven, med helsvart dräkt, vit fläck på flanken och röd bar hud i ansiktet. Den senare är dock mer utbredd, från näbbroten över pannan och runt ögat ner till hakan. Den har vidare tydligare och buskigare tofs i häckningsdräkt. Ögat är grönt, näbben gulgrön till gul och mungipan blå. Ungfågeln kännetecknas av gul ögonring och mycket ljusare ansikte än motsvarande dräkt hos pelagskarven. Från häckningskolonierna hörs svaga och gutturala kväkningar: "kwoon" eller "gwoo".
Beringskarven är en uteslutande havslevande art. Den lever av olika sorters småfisk och kräftdjur, bland annat krabbor och räkor. Fågeln häckar i maj eller juni i kolonier utmed klippiga kuster och utliggande öar. Bona placeras normalt på klipphyllor. Arten är huvudsakligen en stannfågel som sprider sig till kringliggande kuster vintertid.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till fler än 100.000 individer.
