Galápagosskarv (Nannopterum harrisi) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar. Den förekommer som namnet avslöjar enbart i Galápagosöarna och är den enda nu levande arten i familjen som är flygoförmögen. Av den anledningen har den tidigare placerats i ett eget släkte, Nannopterum, men genetiskt står den nära exempelvis den nordamerikanska öronskarven. Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation, varför IUCN kategoriserar den som sårbar.
Galápagosskarven är en mycket stor (89-100 cm), omisskännlig mörk skarv. Könen liknar varandra, men hanen är tydligt större. Vingarna är mycket små och tillbakabildade. Ovansidan är nästan svart, undersidan brunaktig. Ögat är turkost. Ungfågeln är glansigt svart med matta ögon. Adulta fåglar yttrar ett lågt morrande läte.
Fågeln häckar och lever i Galápagosöarna, utmed kusten på Fernandina och Isabela.
Arten häckar vanligen i skyddade områden strax ovan havsnivå på klappersten eller lavasten, mestadels inom 100 meter från strandlinjen. Den häckar i små grupper om endast några par, huvudsakligen under den svalare perioden mellan juli och oktober när tillgången på föda är som störst och risken för värmestress för ungar och ruvande fåglar är som minst. Vissa par verkar häcka endast vartannat år. Fågeln är mycket stationär och är orädd för människan. Den lever av ål, bläckfisk och annan fisk.
Galápagosskarven har ett mycket begränsat utbredningsområde på två lokaler, vilket gör den mycket känslig för populationsförändringar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar. 2013 uppskattades världspopulationen till 2 080 individer.
