Rödstjärtad sotkakadua (Calyptorhynchus banksii) är en stor kakadua som finns i Australien. Arten kallades Calyptorhynchus magnificus i många årtionden tills det nuvarande vetenskapliga namnet fastställdes officiellt 1994. Den förekommer huvudsakligen i de torrare delarna av kontinenten. Fem underarter accepteras, vilka utseendemässigt främst skiljer sig åt i näbbstorlek. De nordligare underarterna förekommer allmänt, men de två sydliga underarterna är hotade.
Rödstjärtade sotkakaduor är aktiva dygnet runt, skräniga och högljudda, och ses ofta när de flyger högt uppe i flockar. De tenderar att flyga ganska långsamt med oregelbundna tunga flaxande vingslag, som tydligt skiljer sig från den liknande glanssotkakaduans lätta vingslag. Rödstjärtad sotkakadua är fröätare, hålhäckare och beroende av träd med relativt tjocka stammar för sina bohålor, som gamla eucalyptusträd eller gummiträd.
Rödstjärtad sotkakadua är den av sotkakaduorna som lättast anpassar sig till ett liv i fångenskap, men sotkakaduor är mycket ovanliga och dyra utanför Australien.
Liksom andra kakaduor kan rödstjärtad sotkakadua bli mycket långlivad i fångenskap. År 1938 omtalade ornitologen Neville Cayley en över femtio år gammal individ vid Taronga Zoo.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Gr
GranivoreVä
VäxtätareVäxtätare är djur som är anatomiskt och fysiologiskt anpassade till födointag baserat på växter. Växtätande insekter och småkryp kan bete...
Ar
ArborealAl
Altriciella djurOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Zo
ZoochoryMo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantR
börjar medKo
KolsvartAdulta rödstjärtade sotkakaduor är omkring 60 centimeter långa och uppvisar könsdimorfism. Hanar har helt svart fjäderdräkt, med undantag av tydliga röda band på stjärten. På huvudet har den en framträdande svart tofs som bildas av förlängda fjädrar. De något mindre honorna är brunsvarta med gula ränder och prickar och har gul-orange strimmor på stjärten och bröstet. Näbben är blek och hornfärgad. Undersidan har smala gula strimmor på brunaktig botten. Hanarna väger mellan 670 och 920 gram, medan honor väger något mindre, 615–870 gram.
Ännu ej könsmogna (juvenila) rödstjärtade sotkakaduor av båda könen liknar honor, men har blekare gulstrimmig undersida. När fåglarna blir könsmogna (adulta) vid cirka 4 års ålder ruggar hanarna efter hand sina gula stjärtfjädrar till röda, vilket tar 4 år innan det är helt klart.
Den är vanlig i ett brett bälte över norra halvan av Australien men har mer isolerad utbredning i söder. Den är en strykfågel som har en del regelbundna årstidsbetingade rörelser inom Australien. I de norra delarna av Northern Territory lämnar de i stor utsträckning områden som har hög fuktighet under regnperioden på sommaren. I andra delar av landet tenderar kakaduornas årstidsbetingade förflyttningar att följa födokällor, ett mönster som förekommer i norra Queensland, och New South Wales. I sydvästra Western Australia verkar båda de där befintliga underarterna följa ett nord-sydligt mönster. C. b. naso flyttar norrut efter häckningen, medan C. b. samueli i vetebältet stryker omkring utan samband med årstidsväxlingarna.
Rödstjärtad sotkakadua återfinns i många sorters biotoper, från buskområden och gräsmarker, skogar av eukalyptus, akacior och Allocasuarina till täta tropiska regnskogar. Den återfinns vanligen i eukalyptusskogar i torrare delar av Australien eller längs vattendrag. Eftersom de är fröätare och hålhäckare är de beroende av träd med relativt tjocka stammar för sina bohålor, som gamla eucalyptusträd eller vissa arter av gummiträd. Vilka arter av träd som används varierar i olika delar av landet.
Rödstjärtade sotkakaduor är aktiva dygnet runt, skräniga och högljudda, och ses ofta när de flyger högt uppe i små flockar, ibland tillsammans med andra kakaduor. Flockar på upp till 500 fåglar ses i allmänhet endast i norr eller när fåglarna är samlade vid någon födokälla. Annars är de i allmänhet ganska skygga för människor. I norra och mellersta Australien kan fåglarna plocka föda från marken, medan de två sydliga underarterna, C. b. graptogyne och C. b. naso, söker sin föda nästan uteslutande i träd. De tenderar att flyga ganska långsamt med oregelbundna tunga flaxande vingslag, som skiljer sig tydligt från den liknande glanssotkakaduans lätta vingslag. De flyger även ofta på avsevärd höjd.
Rödstjärtade sotkakaduor livnär sig av många sorters inhemska och introducerade grödor, men stöttepelaren i deras föda är eukalyptusfrön. Det finns ett särskilt förhållande mellan arten och arter av gummiträd med större frukter. Dessa varierar mellan olika delar av Australien men utgörs bland annat av Corymbia calophylla i sydvästra Western Australia, Eucalyptus miniata runtom i norra delen av landet, Eucalyptus baxteri i Victoria och Corymbia-arterna Corymbia polycarpa och Corymbia intermedia i Queensland. Kakaduor biter av små grenar med klasar av frökapslar, och håller dem sedan med fötterna medan de tuggar och plockar frön innan de låter resterna falla till marken. Bland andra frön och nötter som fågeln äter finns de från akacior, banksior, grevilleor, Allocasuarina och Hakea, samt bär, frukter och olika insekter och larver. Kakaduor har anpassat sig till att äta vissa införda växter som Emex australis. Det finns vissa belägg för att de äter åkerrättika (Raphanus raphanistrum), Brassica tournefortii och melon (Citrullus eller Cucumis).
När hanen uppvaktar honan burrar den upp hjäss- och kindfjädrarna och gömmer näbben. Sedan sjunger den och stoltserar, vilket avslutas med ett hopp och en snabb uppvisning av de röda stjärtfjädrarna mot honan som oftast svarar genom att bita honom i försvar. Häckningen sker i allmänhet från maj till september förutom för de sydöstra underarterna, som häckar under sommaren (december till februari). Par av underarten C. b. samueli i vetebältet i Western Australia kan producera två kullar, medan de sydöstliga underarterna endast producerar en. Boet placeras i stora vertikala trähålor i höga träd. Vanligen väljs isolerade träd, så att fåglarna kan flyga till och från dem relativt obehindrat. Samma träd kan användas i många år. Hålorna kan vara 1 till 2 meter djupa och 0,25–0,5 meter breda, med en bas av träspån. En kull består av 1 till 2 vita, glanslösa ägg. I de flesta fall försummas den andra ungen som därmed dör i späd ålder. Ungarnas ögon öppnas efter omkring 3 veckor och det gula dunet uppvisar svarta fjädrar vid omkring 6 veckor. Ungfåglarna blir flygga efter omkring fyra månader.
Rödstjärtad sotkakadua skyddas enligt Australiens naturskyddslag Environment Protection and Biodiversity Conservation Amendment (Wildlife Protection) Act 2001. Den är listad internationellt under Appendix II i CITES, vilket tillåter internationell handel med levande viltfångade och uppfödda individer, om sådan export inte är skadlig för den vilda populationen. Australiens nuvarande restriktioner för kommersiell export från Australien är inte ålagda av CITES. Underarten C. b. graptogyne är specifikt listad som starkt hotad (endangered) i Australiens Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999 och C. b. naso listades år 2000 som nära hotad (NT)
I områden där arten är vanlig har den ibland betraktats som ett skadedjur i jordbruket. Populationerna i sydöstra Australien hotas av krympande skogsområden och andra förändringar av habitatet.
Hotstatusen för den rödstjärtade sotkakaduans med sina underarter varierar också från delstat till delstat inom Australien. Exempelvis är arten listad som sårbar (VU) i New South Wales Threatened Species Conservation Act (1995)
