Brunkronad lärka (Calandrella eremica) är en nyligen urskild fågelart i familjen lärkor inom ordningen tättingar. Den förekommer på båda sidor om Adenviken, på sydvästra Arabiska halvön samt Afrikas horn. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tidigare behandlades den som underart till blanfordlärkan (C. blanfordi)
Brunkronad lärka är en medelstor lärka (12,5-13,5 cm) med rostfärgade hjässfjädrar som den kan resa i en kort tofs. Fågeln är mycket lik blanfordlärkan (som den tidigare ansågs som en del av, se nedan) men är något mindre, mindre rostfärgad på övergumpen, mycket blekare ovan och blekare näbb samt tydligt renare undertill med mycket otydligare svartaktig halsfläck och bara lätt beige på bröst och buk istället för rödbrun.
Fågeln delas in i två underarter med följande utbredning.
Den betraktades tidigare som en underart till blanfordlärka (C. blanfordi) och vissa gör det fortfarande, Genetiska studier visar dock att den visserligen är systerart till blanfordi, men att dessa skildes åt för över fyra miljoner år sedan.
Arten förekommer i öppna marker med kortgräs och bar mark, i både steniga och platta miljöer. Den tros inta olika sorters frön och små ryggradslösa djur, men födan är i princip inte dokumenterad. Likaså är kunskapen om dess häckningsbiologi bristfällig, men observationer av bobygge, sång och flygga ungar har gjorts mars till maj.
Fågeln har ett rätt stort utbredningsområde och den tros inte vara hotad. Den kategoriseras därför av internationella naturvårdsunionen IUCN som livskraftig. Den beskrivs som lokalt vanlig, med möjligen 50.000 par häckande på Arabiska halvön, även om utbredningsområdet där tydligen har krympt i norr.
