Salvinalbatrossen är en medelstor svartvit albatross med en kroppslängd på 90 centimeter. Vuxna fåglar har silvergrå hätta och haka, grått ansikte, strupe och övre delen av manteln samt gråsvart på rygg, vingovansida och stjärt. Övergumpen är vit, liksom vingundersidan (bortsett från en svart fläck vid basen av undervingens framkant samt svart på både vingspetsarna liksom vingarnas fram- och bakkant). Näbben är grågrön med en blekgul rygg. På näbbspetsen har den gult på övre näbbhalvan och en mörk fläck på den undre. Ungfåglar har mer utbrett grått och näbben är svartspetsat på båda näbbhalvorna. Liknande chathamalbatrossen har lysande gul näbb samt är gråare på huvudet.

Distribution

Geografi

Kontinenter

Antarktis, Sydamerika, Afrika

Länder

Australien, Nya Zeeland, Chile, Peru, Sydafrika, Namibia

Regioner

Franska sydterritorierna

Öar

Heard- och McDonaldöarna

Biogeografiska områden

Antarktis, Australiska regionen, Neotropiska regionen, Etiopiska regionen

Fågeln häckar på Crozet-, Snare- och Bountyöarna. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Vissa anser den vara en underart till gråkindad albatross (T. cauta).

Biom

Neritisk zon

Pelagial

Kust

Marin

Salvinalbatross

Cephas

Attribution-ShareAlike License

Salvin's albatross (Thalassarche salvini)

Vanor och livsstil

Salvinalbatrossen är en kolonihäckande fågel som till skillnad från flera andra albatrossarter häckar varje år. Häckningen sker på små, vegetationsfria klippöar. Den lägger ägg i augusti-september som kläcks i tredje veckan i oktober och ungarna är flygga i mars-april. Fågeln lever av bläckfisk och fisk.

Livsstil

Terrestrisk, Samlade,

Säsongsmässigt beteende

Migrerar

Fågelläte

Salvin's Albatrosses (also known as Mollymawks) on Depot Island, Bounty Islands, New Zealand. This file has annotations. Move the mouse pointer over the image to see them.

Befolkningsutveckling

Okänd

BEFOLKNINGSSTATUS

Sårbar

ne dd lc nt vu en cr ew ex

Befolkning

Befolkningsantal

Salvinalbatross kan ha minskat kraftigt i antal, även om olika beräkningsmetoder gör en jämförelse problematisk. Oavsett har den ett mycket begränsat utbredningsområde där den häckar i endast en liten ögrupp och är därför sårbar för plötsliga händelser. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar.