Orientstenskvätta (Oenanthe picata) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.
Orientstenskvättan är en svartvit, 14,5 centimeter lång fågel med det för stenskvättorna typiska "T"-mönstret på stjärten. Den är mycket variabel i dräkten, där olika individer som tidigare behandlats som tillhörande egna underarter eller till och med egna arter nu behandlas som tre olika morfer.
1. Hos svartbukiga 'opistholeuca' är hanen är kolsvart förutom den typiska stenskvätteteckningen på stjärten: vit övergump, undre stjärttäckare samt stjärtbas och stjärtidor, svart ändband och svarta centrala stjärtfjädrar. Honan är sotsvart.
2. Hanar av vitbukiga 'picata' har vit buk, medan honans buk är beigefärgad och hanens svarta delar ersatt av gråbrunt.
3. Hanar av vitkronade 'capistrata' liknar 'picata' men har vit nacke och hjässa. Honan är jordbrun där hanen är svart och buken beigefärgad.
De tre olika morferna motsvarar inte helt tre olika geografiska populationer, men verkar skilja på sig i övervintringsområdena.
Arten förekommer i Iran, norra Baluchistan och Pakistan. Vintertid flyttar den norra delen av populationen till södra Iran och norra Indien, men även Oman och Förenade Arabemiraten. Tillfälligt har den påträffats i Saudiarabien och Qatar. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Orientstenskvättan är en vanligt förekommande fågel i arida och halvarida miljöer, i exempelvis ödsliga klippområden, sanddyner med buskvegetation, jordbruksområden, raviner och i närheten av nomadiska bosättningar. Den anländer till häckningsreviren i mars i Balcuhistan eller i mitten av april i Chitral och stannar till september. Den ses i vinterkvarteren från början av augusti till slutet av mars.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som allmänt förekommande.
