Vitkronad sparv (Zonotrichia leucophrys) är en nordamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar.
Vitkronad sparv är en relativt stor, långstjärtad och smånäbbad amerikansk sparv med en kroppslängd på 15-16 centimeter. Den är lik sin nära släkting vitstrupig sparv (Z. albicollis), med grått på bröst och kind, bruna vingar med två vita vingband, samt den karakteristiska svartvita bandningen på huvudet, med brett ljust ögonbrynsstreck och ljust hjässband åtskilda av ett brett mörkt hjässidesband. Den saknar dock en tydligt avgränsad vit strupe och gult inslag framför ögat, det vita hjässbandet och svarta hjässidesbandet är mycket brett och ovansidan är grå, inte brun. Näbben är ljus. På ungfågeln är huvudteckningarna bruna och beigevita.
Vitkronad sparv delas in i fem distinkta underarter:
Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa med ett knappt 20-tal fynd, varav åtta gjorts i Storbritannien och fyra i Azorerna. Den har även setts i Färöarna, Irland, Nederländerna, Island och Frankrike, samt 2–9 oktober 2009 även på den norska ön Ona i Møre og Romsdal.
Vitkronad sparv häckar i öppna eller buskiga områden som tundra, högt belägna alpängar och skogsbryn. Den vill gärna ha tillgång till bar mark och gräs. Vintertid och under flyttningen ses den i buskar, ogräsfält, jordbruksområden och vägrenar.
Fågeln ses hoppa på marken eller röra sig lågt i vegetationen. Den lever huvudsakligen av frön från örter och gräs, men sommartid även en ansenlig mängd fjärilslarver, getingar, skalbaggar och andra insekter. Den intar även säd och bär som björnbär och fläderbär.
Arten bildar par så snart de anländer till häckningsområdena, men väntar med att bygga bo förrän snön har smält. Honan bygger det skålformade boet som placeras relativt lågt, mellan en halv och tre meter upp, i buskar när det finns tillgång. På tundran läggs i stället boet på marken gömd bland mossor, lavar och dvärgväxta buskar. Honan lägger tre till sju gröna till blå ägg ägg med rödbruna fläckar som ruvas i tio till 14 dagar. När häckningen är slut bryter paret upp och skiljs åt under övervintringen, men två tredjedelar tar upp kontakten under efterföljande sommar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 79 miljoner häckande individer.
