Guldtrast (Zoothera aurea) är en i huvudsak asiatisk vida utbredd fågel i familjen trastar.
Guldtrasten är en förhållandevis stor trast med kroppslängd på cirka 27–31 centimeter. Fjäderdräktens grundton är på ryggen ljust olivbrun, mot buken gulaktig till vit. Hela dräkten har kraftig svart fjällteckning. Vingen är på ovansidan brokig i svart och beige, undersidan till största delen vit med ett markant svart band från armhåla till vingknoge. Den har 14 stjärtpennor.
Guldtrasten skiljer sig från tigertrast då guldtrasten är större, har spetsigare vingar, 14 istället för tolv stjärtpennor och de har olika sång. Guldtrasten är också mer guldgul i tonen än tigertrasten som är mer rödbrun och benen hos guldtrast är rosaröda mot tigertrastens grågula.
Förutom sången är guldtrasten mycket tystlåten. Sången är en utdragen entonig vissling med fyra till fem sekunders mellanrum. "tyy...tyy...ty...".
I Ryssland häckar guldtrasten i mörka barr- och blandskogar, vanligen i granskogar utmed floddalar, beskogad stäpp, bland- eller lövskogar på åsar och sluttningar och öppen skog med lärk, björk och asp. I Korea hittas den i bergsbelägna skogar, i Japan mer i fuktiga löv- och blandskogar med tät undervegetation, huvudsakligen på mellan 500 och 1600 meters höjd på centrala Honshu, på Hokkaido från havsnivån till 800 meter över havet. I övervintringsområdena hittas den i städsegrön skog, bergsskogar och bambulundar på alla nivåer, men även i stadsnära parker, i öppna områden som gräsmattor, picknickområden och golfbanor nära skyddande träd.
Guldtrasten är en omtalat skygg fågel som födosöker på eller nära marken på jakt efter ryggradslösa djur och bär. Där syns den nervöst promenera, vända torra blad med näbben och ofta snabbt sprida ut och resa stjärten. Den är ofta aktiv i gryning och skymning då den kan söka sig till stigar och vägar.
Arten häckar från slutet av maj i Sibirien, maj–augusti i Nordkorea och april–augusti i Japan. Det stora skålformade boet av mossa, gräs, kvistar och rötter placeras en till sex meter upp i en trädklyka, buske eller på en jordbank. Däri lägger den tre till fem ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Notera dock att IUCN inkluderar ceylontrasten och taxonet horsfieldi i guldtrasten. I Europa tros det häcka 25 000–100 000 par.
